Djurskyddspolisen startade sin verksamhet i april 2011 i Stockholm, efter ett initiativ av Länspolismästare Carin Götblad. I organisationen i dess nuvarande form ingår en förundersökningsledare och 10 poliser (utredare och yttre poliser).

Catarina är djurskyddspolis och har arbetat som polis i 35 år, varav 18 år som ridande polis. Hon har även arbetat som supporterpolis bland fotbollshuliganer och med läktarvåld. Att vara polisryttare kan innebära plötsliga utryckningar t.ex. vid demonstrationer eller vid letande efter försvunna personer. I svår terräng då man inte kan komma fram med bil, får polisryttaren söka till häst, berättar Catarina. Sin tjänstehäst hade hon uppstallad på K1 i 18 år. Det fungerar på samma sätt som med tjänstehundar. Man har samma häst hela tiden, som man tränar och rider, fortsätter Catarina. Man får en väldigt nära relation till hästen. Jag lade ner mycket jobb på den. Hästen blev som en bästa kompis. Grundtanken är att hästen måste ha sådant förtroende och lita på mig, så att vad jag än ber honom om, kommer han att lyda. Ibland känner man hästens rädsla och hjärtslag genom stövlarna, men genom förtroendet gör han det man ber honom om.

Faktorer som ökade anmälningar av djur och brist på organisation inom djurärenden, gjorde att länspolismästare Carin Götblad startade djurskyddsgruppen. Hon ansåg att djurärenden hade för låg prioritet. Det fanns ingen som riktigt ansvarade över djurärenden tidigare. Innan lades djurärenden ut på olika personer inom poliskåren inom distrikten och uppföljningen kunde vara bristfällig. I dagens organisation hoppas man kunna göra snabbare och bättre utredningar – större chans för fällande domar och högre straff. Den nuvarande lagstiftningen ses nu över. Maxstraffet för djurplågeri är för närvarande två år. Det är meningen att gruppen på tio personer ska växa ska till 15 – 20. Gruppen arbetar över alla polisdistrikt i Stockholm. Dessutom arbetar vanligen 1-2 poliser med intresse för djurrättsfrågor, inom varje distrikt. I vårt arbetsområde ingår det att kunna hantera de flesta djurslag, allt från akvariefiskar och kräldjur till större klövdjur , berättar Catarina.

Hur går det till

Det är vanligt att allmänheten ringer till oss om tips, säger Catarina. Men Länsstyrelsen är kontrollmyndighet över djurhållning, och de gör s.k. normalkontroller men även kontroller efter tips. Länsstyrelsen utfärdar vid brister ett föreläggande, och beslutar även om omedelbara omhändertaganden, vid allvarliga brister.

Polisen skall lämna den hjälp som behövs för att länsstyrelsen skall kunna göra sina kontroller. Ibland är personerna hotfulla eller vägrar släppa in länsstyrelsen, då är polisen med vid sådana tillfällen. Kostnader för veterinärkostnader och uppstallningar förskotteras av allmänna medel, men debiteras sen djurägarna.

När vi rekryterar djurskyddspoliser, är inte djurintresset det helt avgörande. För att arbeta som djurskyddspolis måste man ha arbetat en längre tid i yrket och ha många års livserfarenhet. Kompletterande utbildning innefattar två veckors intensivutbildning i juridik, med fokus på djurskyddslagen.

Vi möter människor i kris och de måste kunna bemötas på rätt sätt. Det kan t.ex. handla om en lantbrukare som har haft kor i hela sitt liv. Plötsligt brakar hela hans livssituation ihop, han kanske har blivit sjuk och djuren drabbas som följd, berättar Catarina. De flesta människor vi har att göra med förstår inte att de gör sina djur illa. Vi har att göra med många sjuka människor och människor som är i kris. Vårt ingripande blir ett stort ingrepp i deras liv.

Även polisen kan omhänderta djur, vid ett omedelbart lidande, som man inte tror blir avhjälpt, eller ägaren till djuret är okänd, eller att det är nödvändigt ur djurskyddssynpunkt, säger Catarina.

Var hamnar djuren

Efter att djuren omhändertagits, placeras de ut i väntan på att Länsstyrelsen fattar sitt beslut. Vi har avtal med tre olika katthem och flera hundpensionat samt Hundstallet. Problem med större djur löser vi från gång till gång, med kontakter vi har med olika djurhållare. På hundstallet testas hundarna i olika situationer och personalen arbetar med och observerar hundarna, innan de placeras om. Får djurägaren inte tillbaka sitt djur finns tre alternativ. Omplacering, överlåtelse eller avlivning. Djurägare har alltid rätt att överklaga ett beslut. I många av de fall som anmäls går djuret tillbaka till sin ägare. Efter utredningen kanske det visar sig att anmälan inte är relevant. Djurpolisen får många samtal om katter. Det klassiska exemplet är att någon börjat mata en katt – ringer sedan att vi ska komma och hämta den. Länsstyrelsen anser att har man väl börjat mata katten, ansvarar man också för den. Katter förökar sig blixtsnabbt i antal. Vi samarbetar med de olika katthemmen och de hjälper oss med ex. kattfällor. Tyvärr är det svårt att sätta ut kattfällor i tätbebyggt område, eftersom vi då kanske fångar fel katter, säger Catarina.

Förebyggande arbete

Djurskyddspolisen arbetar också i förebyggande syfte. Vi besöker olika områden och pratar med hundägare. Genom att skapa en relation och berätta vilka vi är, kan vi öka djurkunskapen. Få djurägare är medvetet elaka mot sina djur. Ofta beror det på okunskap.