Senaste nyheter
Hem / Övrigt / Cirkus Maximum

Cirkus Maximum

Djursamlaren, det är så Anton Franks vänner kallar honom. Mannen som föddes in i cirkusvärlden och inte kan leva utan djur. Vi träffar honom i en stor husvagn.

Cirkus Maximum har funnits sedan 1983. Anton Frank är Cirkus Maximums djurdressör sedan nio år tillbaka. Anton Frank är född in i cirkusen. Han är femte generationen av cirkusartister. Det är han som komponerar ihop cirkusnumren och sedan tränar in dem tillsammans med djuren. När turnén börjar närma sig slutet, börjas nästa års nummer tränas in. Jag frågar först Bengt Källquist, cirkusdirektören, vad han förväntar sig av nästa säsong och vad han vill se i cirkusmanegen. Det är hans cirkus och viktigt att han blir nöjd, säger Anton.

Cirkus Maximum

Sedan 2003 arbetar Anton Frank åt Bengt Källquist. Som nioåring bodde jag på min pappas cirkus i Tyskland. Antons far hyrdes in av en svensk cirkus, som inte hade djur och på så sätt hamnade de i Sverige, för första gången 1989. Man föds inte med ett djurintresse – ett djurintresse väcks upp i en människa. När jag var liten hade jag en säck med leksaksdjur. När jag var tio år stod jag i stallet och borstade och mockade. 19 år gammal fick jag göra mitt första egna framträdande med hästar.

När Anton var barn kom cirkusen alltid i första hand för hans far och hans far var bara borta från cirkusen en enda dag i sitt liv. Även fast Anton är lika fäst vid djuren, som sin far, försöker han ändå leva ett vanligt familjeliv. När han har några timmar över tar han med familjen till stranden, går och shoppar eller går på ett biobesök. Men då krävs det att man har pålitliga medarbetare på cirkusen, som sköter om och ser till djuren. En dag innan skolan började, sa min far till mig att gå ut i stallet och se efter om alla djuren mådde bra. Det gjorde jag, sen gick jag in i vagnen och sa – pappa allt är bra. Jag visste att han menade att det ska du göra hädanefter varje dag och det gjorde jag resten av skolgången. Så jag gick upp tidigt. Varje dag innan jag åt frukost, var djuren utfodrade och mockade, av mig och mina syskon.  Vi hade det rätt tufft som barn och vi fick byta skola varje vecka.

Idag ser det lite annorlunda ut. Med oss reser en lärarinna, som undervisar mina barn när vi reser runt med cirkusen. Endast min äldsta dotter, som går i nian går i en permanent skola. Men om tre veckor går hon ut nian och börjar i min skola, fortsätter Anton. Hon har själv valt sin framtid och jag kommer att skräddarsy hennes utbildning. När hon är redo kommer hon att få egna hästar.

Man ska ha inte ha mer djur än att man klarar av att aktivera dem. Djur ska inte ha tråkigt, anser Anton. I år framför Anton två nummer. Cirkus Maximus hästnummer, som består av vackra Friserhingstar och prickiga ponnyhästar, han uppträder också med elefanterna Togni och Mousley i ett senare nummer. År 2011 mottog Anton Frank Cirkusakademiens utmärkelse Årets Charlie.

Cirkus Maximum

Cirkus Maximum

Cirkusen stannar bara en dag på varje plats. Platsen lämnas alltid kvart i sex på morgonen. Då har vi rivit allt, packat och lastat djuren. Det ligger mycket arbete bakom. Inför nästa föreställningsdag, går jag upp klockan fyra. Vi bygger stallarna, hämtar hö och tar hand om djuren. Vi är 100 personer som arbetar tillsammans på cirkusen, från olika länder och kulturer. Personalen pratar engelska, svenska och tyska med varandra.

Det klart att man hamnar i konflikter, men vi drar alla i samma rep, som vi säger på cirkusen. Även om vi är osams, så måste vi jobba ihop, säger Anton. Det finns bara idag. Vi har ingen möjlighet att säga vi fortsätter imorgon. Idag är vi här. Ikväll är det föreställning! Så länge tältet går att bygga så blir det föreställning.

Anton har ett stort nätverk av vänner som ställer upp om något skulle inträffa. Bland dem finns t.ex. veterinärer. Blir ett djur sjukt och inte kan följa med vidare kan vi ackordera in djuret hos någon vi känner som har en lada och betesmark.

Alla djur har inte den personlighet, som passar in på en cirkus. Anton berättar om en kamel han hade, som inte gillade att uppträda. Han bråkade bara. Han fick flytta till en djurpark istället, vilket passade honom mycket bättre. Det går inte att tvinga några djur. De måste trivas och tycka att det är roligt, annars utför de inga cirkusnummer. Djuren ska liksom vi människor tycka om sitt arbete. Om du inte tycker om ditt arbete, gör du inte ett bra jobb! Men tycker du om det så ger du allt, säger Anton. Alltid går inte träningarna utan problem. Ibland vill inte hästarna träna. Då tränar jag inte med hästarna den dagen och inte nästa dag heller. Först på tredje dagen fortsätter vi. Djur kan liksom vi människor ha en dålig dag. Man får inte glömma att ett djur har bara en kropp och ibland känner de sig trötta. Jag kan få ont i huvudet – varför ska inte hästar kunna få det, säger Anton. Ett djur går mycket efter instinkt och känsla. Det känner på sig saker som inte vi människor gör. De kan känna av en högspänningsledning som har varit på platsen tidigare och då kan man se på djuren at de beter sig konstigt.  En liknande händelse inträffade häromdagen med en kamel. Alla djuren förutom den var lugna. Han var väldigt nervös. Jag tänkte att det måste vara något han känner på sig här ute. Dagen efter var han helt normal. Skulle djuren inte trivas med att uppträda skulle jag aldrig få in dem i manegen. En elefant går inte att dra in i tältet. Elefanter är väldigt speciella. Gillar de inte en människa kan de döda den. Flera gånger om dagen går Anton ut till djuren och ser till dem. Det är även Anton som verkar alla djurens hovar. Han sköter t.o.m. om elefanternas fötter. Ont i ryggen ingår i Antons vardag. Min kunskap går inte att läsa sig till i en bok, konstaterar Anton.

Mina hästar är lite busiga och när jag kommer in med mina glada hästar i manegen, vet jag aldrig vad som händer.

Varje år byts programmen och djuren ut. Tillsammans med cirkusdirektören Bengt Källquist planerar Anton nästa års föreställning. I augusti börjar det nya programmet tränas in. Jag jobbar mycket med rösten när jag tränar djuren, säger Frank. Men använder även teckenspråk om jag är hes. Bengt brukar fråga mig – vad gör du nästa år. Då svarar jag – vad vill du jag ska visa? Jag vill ju också att han är nöjd – att det passar i hans cirkus. Det är ju hans föreställning. För varje år har kvaliteten blivit bättre.  Bengt letar själv nya artister över hela världen. Det gäller att vara ute i mycket god tid för att hitta de bästa artisterna. Cirkusdirektörer mellan länder hjälper varandra och tipsar. Det är viktigt innan man anställer en artist att känna till, hur den har fungerat på en tidigare arbetsplats. Programmet för 2013 är redan färdigt. Människor dras till oss och tycker att vi har ett fantastiskt och spännande liv. Först när de har lärt känna oss märker de att vi inte har det så fritt. Vi lever ett hårt liv där födelsedagar och andra högtider är som vilken arbetsdag som helst för oss. T.ex. på Midsommarafton har vi resdag. Jag har inte firat min födelsedag ordentligt på många år. Men en tårta hinner jag ställa fram!

Maria Fabach

maria@vimeddjur.se

 

 

 

 

Visa att du gillar oss

Om

Kolla in detta också :)

Filmer där djuren spelar huvudrollen

I samarbete MB PECOMEDIJA Att djur är populära hos oss människor går inte att ta miste …

2 kommentarer

  1. Elefanter ska inte va på maximum

Kommentera