Epilepsi hos katt är ett neurologiskt tillstånd som uppkommer när nervcellerna i hjärnan blir överaktiva och ofta vet man inte vad som orsakar att katter får epilepsianfall av varierande svårighetsgrad.

Symtom
En katt som lider av epilepsi brukar få kramper i olika grader. Katten kan få ökad saliv, och kan bajsa och kissa på sig vid krampanfallen. En katt kan också få beteendeförändringar under anfallen och bete sig aggressivt. De kan få hallucinationer och upplevas svåra att få kontakt med. Ibland leder ett epileptiskt anfall till att katten blir medvetslös. Anfallen brukar gå över efter ett par minuter. Efter anfallet blir katten ofta väldigt trött.

Man kan dela upp anfallen i fokala anfall och generaliserade anfall. Fokala anfall kan påverka en del av kroppen och generaliserade anfall påverkar alla muskler i kattens kropp.

Generaliserade anfall kan delas in i två typer, grand mal och petit mal. Grand mal anfall är de vanligaste. När en katt upplever ett grand mal anfall faller den ofta på sidan och har okontrollerbar muskelaktivitet. Den sparkar, katten kan ofrivilligt kissa och bajsa ner sig. Katten är omedveten om dig, sin omgivning, eller dennes egna handlingar.

Petit mal-anfall resulterar inte i konvulsioner, men djuret förlorar medvetandet. Det kan se ut som katten bara kollapsar. Den värsta formen är där katten har en eller flera grand mal episoder utan återhämta sig från den första. Då kan katten stanna i ett anfall i timmar. Detta kallas “Status epilepticus” och brukar kallas helt enkelt som “status”. Kramper i sig är inte livshotande om de inte utvecklas till status, då veterinär omedelbart ska kontaktas.

Ett anfall har tre faser som kan vara bra känna till:

  1. Pre-beslag Fas: Förhandsanfallsfasen brukar kallas aura. Din katt kan verka rastlös, söker tillgivenhet, dreglar, jamar, eller försöker dölja att den inte mår bra. Dessa tecken förekommer bara några minuter innan den faktiska beslagen börjar.
  2. Ictus: Beslag själv kallas ictus. Din katt kan verka spänd, kräkas, få ökad saliv, gå runt i cirklar, kollapsa, och har okordinerad muskelaktivitet. Detta stadium varar i allmänhet mindre än 5 minuter.
  3. Post Iktal Fas: Efter beslag börjar återhämtningen för katten (efter ictal) period. Din katt kan tyckas verka desorienterad, okordinerad och ibland tillfälligt blind. Detta kan pågå i flera minuter till dagar.

Diagnos
Det är mycket viktigt att ställa rätt diagnos och veterinären behöver få så mycket information som möjligt om djuret. Ju mer frågor djurägaren kan svara på desto bättre. Även små detaljer om katten kan vara väldigt viktiga.

Epilepsi delas in i två olika sorter. Vanligast är den primära/idiopatiska varianten som har en genetisk bakgrund. Det betyder att den är ärftlig och inte har en bakomliggande orsak. Denna typ är svårast att ställa diagnos på och veterinären ställer diagnosen genom att utesluta andra sjukdomar. Man utesluter vissa sjukdomsbilder som kan förväxlas med epileptiska krampanfall. T.ex. förgiftningar, sjukdomar i lever, njure, hjärtsjukdom, svimningsanfall eller rubbningar i blodsalterna. Sen koncentrerar man sig på att fastställa epilepsi med hjälp av symtomen. En katt som fått diagnosen epilepsi fastställd bör inte användas i avel. Epilepsi finns hos alla kattraser och både hos hon och hankatter.

Den andra sorten kallas sekundär/reaktiv epilepsi och beror på en bakomliggande orsak som triggar igång epilepsin. Det kan vara så att katten råkat ut för en förgiftning, har en lever- eller njursjukdom, har lågt blodsocker eller annan påverkan på hjärnan.

Leversjunt (portacavashunt), njursvikt, lågt blodtryck (hypotoni) är några anledningar till svimningsanfall hos katt, men det behöver inte betyda att katten har epilepsi. Hjärntumörer och förgiftningar, (om katten fått i sig choklad t.ex.) kan också ge svimningsanfall. För att hitta något fel i nervsystemet görs en omfattande neurologisk undersökning. Veterinären gör också ett ultraljud för att utesluta en eventuell hjärtsjukdom.  

 

Behandling
Veterinären påbörjar oftast inte en behandling mot epilepsi hos katt förrän den haft minst ett svårt anfall eller flera anfall har inträffat tätt och ett mönster observerats. Behandlingen är inte botande och inriktar sig på att minska frekvensen, svårighetsgraden och varaktigheten av anfall.

Om katten har ett kort anfall som varar ca en minut, brukar inte hjärnan skadas, men om anfallen inte går över på 5-10 minuter eller om de upprepas fler gånger på ett dygn, ska man uppsöka veterinär.

Det görs först en test av kattens reflexer för att kunna se i vilken del av hjärnan felet sitter och då kan man förhoppningsvis få en ledtråd till vad som orsakar kramperna. Vid idiopatisk epilepsi hittar man vanligen inget avvikande vid den neurologiska undersökningen. Veterinären kan också göra en undersökning av hjärtat där man lyssnar med stetoskop och mäter den elektriska aktiviteten med ett EKG (elektrokardiogram).

Om katten har täta upprepande anfall oftare än var sjätte vecka brukar veterinären sätta in behandling. Preparatet som vanligtvis sätts in heter Fenobarbital. Som alla läkemedel som har en verkan finns också en biverkan. Av medicinen kan katten bli trött, få en ökad viktuppgång och ökad törst. Ofta går biverkningarna över efter att medicinen använts ett par veckor. Katter som går på medicin mot epilepsi ska gå på regelbundna veterinärkontroller.

Vad kan du göra om din katt får ett anfall?
Det är viktigt att du behåller lugnet.
Stoppa inte in fingrar eller din hand i kattens mun. Detta kommer inte att hjälpa din katt och du kan bli biten istället. En del tror att katten kan svälja tungan under ett anfall, vilket inte är sant.
Ta bort närliggande vassa eller hårda föremål i närheten av din katt för att förhindra att din katt skadar sig.

Om katten är på en soffa eller säng, ta ner katten på golvet, om det kan ske på ett säkert sätt. Så att den inte faller ner och skadar sig.

Ta bort barn och andra husdjur från kattens närhet.

Följ din katt noga. Ring din veterinär om anfallet varar mer än tre minuter, eller om din katt har fler anfall tätt efter varandra. Allvarliga och långa anfall är en medicinsk nödsituation och kan vara dödlig.

  • Denna text är skriven tillsammans med och faktagranskad av veterinär Velina Siderova, Glada Djur

Om Oss


Vimeddjur besöks varje månad av ca 90 000 djurintresserade människor. Vimeddjur skriver artiklar om människor som lever och arbetar för djur. Förutom våra fakta artiklar, duktiga experter som besvarar läsarnas frågor finns också en bloggportal där djurvänner delar med sig av sin vardag. Om du vill komma i kontakt med oss kan du maila vimeddjur@gmail.com

Tävlingsregler

NYHETSBREV!


Starta en blogg, bli medlem i vårt forum, delta i våra tävlingar eller ställ en fråga till en av våra rådgivare, så får du automatiskt nyhetsbrev från oss med kommande event, tävlingar och annat skoj!

Hoppa till verktygsfältet