Kursserie om marsvin

2 1119

Mia Winge – grundare av Marsvinshjälpen bjuder här på första avsnittet i hennes nätbaserade kursserie.

 

Förord

 

Tack för att Ni går den här kursen! För mig är det en kurs i att inse begränsningar. Eftersom jag nästan alltid är ensam och filmar så innebär det att vi inte kan hålla ”proffsnivå” på filmmaterialet (fast det blir Ni nog inte förvånade över). Kameran jag filmar med vill gärna filma i HD-kvalitet. Eftersom kursdeltagarna har olika snabba internetuppkopplingar så kommer vi att ha fimerna uppladdade på You Tube i två olika upplösningar: en med låg upplösning konverterad i Windows samt en HD-variant. Det står HD efter den länk som är i HD (så klart).

 

Andra små hakar är att jag inte kan zooma eller byta bildvinkel när jag är ensam och gör något i bild. Då får Ni stå ut … och passa på att kika på marsvinen runt om. Det händer en del kul i utkanten (om man har lite marsvinhumor – och det är jag säker på att Ni alla har). Eller så händer ingenting och de ser ut att lyssna noga till ”föredragandet” från min sida. Ljudet är också lite knepigt. När jag sitter långt från kameran blir ljudupptagningen sämre … så klart. Då får Ni helt enkelt skruva upp volymen lite.

 

Hoppas Ni ska ha nöje av detta avsnitt och att Ni hittar några nya saker eller några ”påminnelse-guldkorn”. Kom gärna med synpunkter i samband med frågorna!

 

Glada hälsningar,   Mia, ”gransknings-Monica” & alla små fyrbenta filmstjärnor

 

 

Kursens syfte

 

Vi har höga ambitioner med den här kursen. Vi vill ge en bra grund – en kunskapsbas att stå på och utgå ifrån när Du bygger Din tillvaro ihop med marsvinen. Vi vill beröra. Vinkla perspektivet till marsvinens eget så gott det går. Skifta fokus från marsvin som enkla, små däggdjur till att belysa hur sociala, trevliga, godmodiga och personliga de är. Det enda som är litet hos dem (som jag ser det) är deras kroppsbyggnad ….

 

Det är inte ett dugg naturligt för marsvinen att vara sällskapsdjur. Det finns inget naturligt i att leva i fångenskap. Vad vi kan göra är att anpassa vårt agerande och tänkande – och marsvinens miljö – efter hur de skulle levt om de inte var tammarsvin. Att efterlikna, så långt det går, de förutsättningar de behöver för att trivas och hålla sig friska baserat på deras fysiologi, naturliga beteenden och behov.

 

Vi bygger kursen kring tre basfakta, tre nycklar:

– marsvin lever i grupp, är flockdjur.

– marsvin är betande djur, är växt/gräsätare.

– marsvin är bytesdjur.

 

Vi vill också uppmana Dig att använda din empati, din inlevelsförmåga och – i kombination med sunt förnuft – använda de tre enkla basfakta som utgångspunkt om Du står inför en ny situation/en ny fundering kring hur du ska ordna till det för dina marsvin.

 

 

 

 

Första avsnittet

 

… kommer att handla om valet att skaffa marsvin, vilka marsvin och var det är lämpligt att införskaffa dem. Vad behöver man ha i form av utrustning – och vad man inte ska ha? Hur agerar man och vad tänker man på när marsvinen är nyinflyttade?

 

Därtill: Hur gör man om man är sugen på fler än 2 marsvin – eller om det ena djuret dör och en raring blir ensam kvar?

 

Och en viktig slutkläm – försäkring.

 

Under filmandet – eller i texten också för den delen – kan vissa aspekter eller områden bara ”hastas över”, t.ex. som att burströ nämns utan att specificeras närmare. Detta för att det behandlas mer ingående i ett annat avsnitt. Om jag gör avstickare hela tiden så blir det ingen vidare struktur i fimandet. Trist för mig dock – jag som är expert på avstickare!

 

 

 

Tänk till innan Du skaffar marsvin – vägledande frågor:

 

Det finns en rad viktiga betänkanden innan man tar på sig ansvaret för ett par , eller flera, marsvin – praktiska och etiska frågeställningar

 

Vill hela familjen ha marsvin?

Det är viktigt att man är överens.

 

Är jag som vuxen – eller någon vuxen i min familj – villig att ta hela ansvaret för djuren?

Barn ska inte ha ansvaret, de ska ha nöjet! Låt dem hjälpa till när de vill.

 

Kan jag tänka mig att ha de här djuren hos mig i kanske 7-8 år?

Alternativet är att skaffa djur som någon inte vill ha kvar och som då redan är några år. Är det första djuren man bestämmer sig för att införliva i familjen är det bäst att välja vuxna och tama djur.

 

Det är ingen bra ide att sälja djuren vidare efter något år om man vill lära barnen att visa respekt för djur och acceptera dem som fullvärdiga familjemedlemmar. Flyttar djuren utan barnens gillande lovar vi att de aldrig kommer glömma den traumatiska separationen.

 

Kan jag tänka mig att ha spån och hö lite här och var? – för barnen kommer att sprida det när de tar upp djuren ur buren.

Är man pedantiskt noga med hushållet ska man noga överväga denna frågeställning.

 

Kan jag tänka mig att ha en bur som är över metern lång i min bostad?

Marsvin är väldigt beroende av stor yta då de är i rörelse en stor del av dygnet.

 

Kan jag förvara säckar med hö och spån?

Marsvin äter mycket hö. Mycket mer än en kanin. För att ha rent i buren krävs större mängder spån. Betalar man mindre (vilket man gör – per volymsenhet – om man köper större förpackningar) och har mer hemma så har man en tendens att byta oftare! Hö är viktigt att kunna slösa med.

 

Vem kan ta hand om djuren på ett bra sätt när ni åker på semester?

Alla djur skall ha tillsyn 2ggr dagligen, vilket inkluderar matning.

 

Finns allergi i familjen?

Marsvin är lite knepiga ur allergisynpunkt. Risken är stor att barnen eller någon vuxen utvecklar allergi mot marsvinen. Allergisk mormor eller farfar? Allergisk kusin man vill umgås med kan bli till stort bekymmer. Allergier visar sig oftast först efter ett år. Det är den tid det i regel tar att utveckla allergi. Det är alltså ingen ide att göra allergitest. Det kommer inte att ge besked förrän man redan utvecklat allergi.

 

Har jag kunskap om den här arten? Är jag villig att lära mig det jag behöver veta?

På internet finns mycket fakta om marsvin. Läs och var kristisk! Stämmer påståendena med vilda marsvins behov? Det finns en del böcker också. Mia (med stöd från Monica) har granskat några av de ”nyaste” böckerna utgivna på svenska och fått igenom en hel del ”granskarens anmärknings-kommentarer”, men det är lite skevt fokus i flera av böckerna. Vi rekommenderar (naturligtvis) att man lånar följande bok på biblioteket (eller om det fortfarande går, att beställa från t.ex. Adlibris, upplagan är slut och det görs inget omtryck säger förlaget):

”Mitt husdjur marsvinet”, författare Mia Winge, förlag Libra Artic

Boken är skriven för barn och barnfamiljer och har fina illustrationer (Lena Furberg) och lättsam text.

 

Hur ställer jag mig till veterinärkostnader?

Marsvinen kan bli sjuka, vilket innebär veterinärbesök. Bäst är att försäkra marsvinen. Då har man råd att låta marsvinet få avancerad veterinärvård. Försäkringen är endast en liten utgift som alla har råd med. Är barn ”mattar och hussar” till marsvinen är det skönt att som vuxen/förälder slippa hamna i situationen att kunna – rent veterinärmedicinskt – hjälpa marsvinet, men att inte se sig ha råd.

 

Tid och lust att ha marsvinen utanför buren? Gos?

Marsvinen behöver få vistas utanför buren för att få undersöka och röra sig fritt – för psykiskt och fysiskt välmående. Det är viktigare än att bli klappad! Marsvin har givetvis ett tryggare liv om de är riktigt tama, genom mysig kontakt med sina människor. Socialt är dock andra marsvin det viktigaste för mentalt välbefinnande.

 

Tycker du att det här är överkomliga åtaganden, och du känner att du kommer uppskatta marsvinen, kan du utöka familjen med ett par marsvin.

 

 

 

 

 

 

Vad behöver man förbereda – utrustning: (inkl. film)

 

Ibland kommer det faktiskt marsvin till oss som ser ut att ha teleporteratas hit från en mycket ”föråldrad marsvinsägartid”. Exempel på hur marsvin absolut inte vill ha det:

 

 

Det är inte vanligt, men då och då dyker det faktiskt upp marsvin som suttit som ensamma marsvin hela livet (fram till dess att det ska omplaceras). Oftast hanar, men även en del honor.

 

Vad man behöver:

stor bur med gömslen till varje marsvin

vattenflaska

blomfat eller keramikskål med låga kanter (för mat)

spån/strö

grönsaker

klotång

ev. transportbur

lämplig borste

liten doseringsspruta (gärna 1 ml)

hushållsvåg – är en bra investering

 

 

 

Vad man absolut inte ska ha:

saltsten/mineralsten

höhäck

sele och koppel

godisblandningar, pellets

gallerboll och andra metallgrejer att sätta fast mat på

 

Vilka marsvin? (inkl. film)

 

 

Vem ska ha marsvinen? Vilken relation vill man ha?

 

Barn – trygga vuxna marsvin

Eftersom barn ofta har bilden av att de ska sitta länge och gosa och kunna mata marsvinen ur handen osv så är det absolut bäst med vuxna, tama marsvin till barnfamiljer. Särskilt i de fall där det är familjens första marsvin

.

 

Man ju också tänka sig att ha t.ex. en vuxen hane och en bebiskompis till honom – så får man ”allt i ett”; både lugnt och tryggt marsvin för gos och en liten pigg raring för ”hopp och galopp”.

 

 

Vuxen – kel/gos eller titt-marsvin?

(Vi utelämnar under denna kurs helt och hållet avel och utställning.)

Är det en vuxen person som ska ha marsvinen så kan önskemålen vara lite mer varierande. Kanske är marsvinen i första hand ”titt-marsvin”, att det som blivande ägaren tycker är roligast är att studera och iaktta djuren. Då är det lite roligare med yngre aktiva djur – och gärna fler än två, exemplevis en kastrat och några honor.

 

Det kan också vara så att den vuxna personen vill ha en ”mys-i-soffan-framför-TV:n-relation” och då är det toppen med medelålders eller äldre marsvin.

 

 

Honor eller hanar?

 

Hanar

Som sällskapsmarsvin har hanar en generell tendens att vara lite roligare. Kanske är det så att det hänger ihop med att de som vilda söker sig till nya områden? I grund och botten är det förmodligen behovet av att uppvakta honor, som efter grad av intresse för parning avgör hur aktiva de är. Hur som helst – de flesta hanar är mer aktiva. Detta är dock mycket individuellt.

 

Hanar ska leva enbart i par. Försök inte ha fler än 2 tillsammans i samma bur/boutrymme eller vid golvtid. De mobbar ofta den tredje, speciellt om man stoppar in en ny  i en tvåsamhet. Introducerar man en unge till två vuxna farbröder så kan de vuxna bli osams eftersom de går igång med parningsbeteende. När den nya blir sexuellt aktiv så blir den också osams med de övriga – så sitter man med tre burar och ett marsvin i varje. Det verkar till viss del hänga ihop med grad av tamhet. Monicas inlägg: Här är det inte så att det inte funkar med fler än två, men mina är inte så tama ”på sällskapsvis”. Mias inlägg: har inte lyckats ha fler än 2 hanar ihop här. Många personer ringer för att de har hamnat i trassliga situationer när de försökt ha fler än 2 hanar ihop.

 

Hanar luktar inte mer än honor, utom när de kommer på ny plats eller träffar en ny kompis. Att de kan dofta starkt i nya och obekanta situationer beror på doftkörtlar med sekret. Dessa använder de inte när de är i en och samma hemtama miljö samt har en trygg relation.

 

Honor

Enda gången man absolut ska välja honor är om man vill ha fler än 2, alltså en liten grupp.

 

Honor ska inte användas i avel om de är äldre än 3 år – vilket förutsätter att det är fortsatt avelskarriär och inte nystart. Att honor skulle stelna i bäckenregionen (märkligt uttryck) är inte sant. Orsakerna till att äldre honor får problem under dräktigheten är nästan alltid fetma och stillasittande. Det är väldigt onödigt och vanskligt att avla på sina honor, men Monica rekommenderar att para tidigt första gången om det nu är så att man absolut måste.Vi säger med bestämdhet: Vill du behålla dina honor i livet  – para dem inte! Därtill finns det så många ungar att köpa och de är dessutom snart stora.

 

Kastrerad hane och fru

Fungerar för det mesta alldeles utmärkt bra. Att ha en liten grupp/flock är roligt om man har tid att investera i alla individer. Djuren mår bra av detta naturliga sätt att leva.

 

I få fall kan man ha lite trassel i börja. Honor som varit aggressiva mot andra honor kan vara uppfostrande mot hanen. Hanen kan svara – och en osämja dras igång – om han kastrerats för att han inte kan bo med andra hanar. Har man lite tålamod (se ihopsättning av vuxna djur) så brukar det gå bra.

 

 

Utseende

 

Sällskapsmarsvin väljs inte på utseende, så vi hoppar över raser och teckningar. Dock är ett hett tips att inte ha långhåriga marsvin (som inte är klippta) till barn. Det är lätt att marsvinen luggas av misstag. Faller man för trevliga långhår så klipper man dem korthåriga. All over! Marsvinen bryr sig inte om frisyren, utan tycker det är skönt t.ex. till sommaren med ”lättare frisyr”.

 

 

De trivs bäst med ren päls också. Långhår och korthår blir i princip lika smutsiga, förutom att långhår lättare blir kissiga i släpet/pälsen bak på rumpan. Långhåren har dock så mycket smutsig päls när de är smutsiga, så det blir mer att ”vantrivas med”. (Badning av marsvin kommer i annat avsnitt.)

 

Var införskaffar man sina marsvin?

 

Var man skaffar sina marsvin hänger till viss del på om man ska ha ungar eller vuxna.

 

Vuxna marsvin:

 

Omplaceringshem

Givetvis förordar vi omplaceringshem (t.ex. Eragon’s omplacering av marsvin, Marsvinshjälpen, Colina’s, Gosarnas marsvin m.fl.). Finns inget sådant i närheten där man bor så kryllar det ju av marsvin på annons. Jag tycker personligen att det är ännu bättre att ta djur via annons eftersom de har inte samma skyddsnät som de som kommer till t.ex. oss eller Irene (Eragons’).

 

Ungar:

 

Uppfödare – det finns en del empatiska och ansvarsfulla

 

uppfödare inom SMF (www.svenskamarsvinsforeningen.se ) Hälsa på först och tittar på djuren och ställ frågor. Be att få goda råd om vad som passar familjen/dig.

 

Zoobutik – allra sämst, men om man bor någonstans i landet där man inte hittar en uppfödare så kan man kanske vara utlämnad till zoobutik.

 

Vi ogillar starkt grossistverksamhet och tyvärr är det relativt ofta okunnig personal i butikerna. Det finns dock bra butiker med engagerad personal och de tar oftast ungar från uppfödare (ej grossist).

 

Viktigaste punkterna att checka av om man köper ungar:

– att de ser ut att må bra (senare under kursen kommer avsnitt  om hälsa)

– att de inte är för unga!

 

Vi tycker att de gärna får vara 8 veckor när de lämnar mamma/trygga miljön där de är födda. Det händer dessvärre sällan att de får ”så mycket tid” innan de tas till försäljning. Vårt resonemang bygger på att ju äldre ungen är, desto modigare och mindre separationsångest har den. Vi tänker oss också att det måste ju kännas bäst för den nyblivne ägaren att ha tryggare djur.

 

 

 

När de kommit hem – nyinflyttade marsvin

Vänj nykomlingarna vid Din/Era röster, muta/locka med godis och gör det allmänt trevligt att vara nyinflyttad hos Er.

 

 

 

 

Ta upp dem ofta och prata med dem när du fångar dem. Från första dagen kan man ta upp marsvinen – och pratandet är jätteviktigt. Verkar djuren helt chockade – kolla att de äter av höet och när de vågat sig ut för att göra det kan ni se det som ett klartecken till att lugnt och fint ta upp dem.  Ju mer man umgås desto snabbare skapas förtroende.

 

Försök att fånga dem i ultrarapid, så försiktigt som möjligt utan att jaga runt dem i buren.

 

 

Mata dem ofta. Ge en kvist persilja, ett par bitar stjälkselleri, några bitar gurka etc. Säg något varje gång du närmar dig buren. Då förknippar de snart rösten med mat. Tips för barnfamiljer: läs läxor/saga bredvid buren.

 

 

Väg dem var tredje dag om du inte ser att de äter ordentligt. Lägg in mat till natten – de är modigare då! Skulle de gå ned i vikt – kontakta en marsvinskunnig veterinär eller någon med lång erfarenhet av marsvin (t.ex. ett omplaceringshem)

 

 

 

Det är jätteviktigt att de redan från början får ha sina hus/gömslen. Det står i många böcker – och sägs tyvärr i många zoobutiker – att de blir tama snabbare om man inte låter dem ha hus. Detta är inte sant och marsvin blir stressade av att inte kunna gömma sig (bytesdjur!).

 

Placera helst buren där familjen vistas mycket, t.ex. köket. Man ser då om maten går åt och marsvinen vänjer sig snabbare vid sin nya miljö.

 

Är dina marsvin ungar så kommer de inte att dricka så mycket. De får i sig tillräckligt mycket vätska genom grönsaker/gräs.

 

 

 

Om man vill utöka?

 

Om man vill ha fler än 2 marsvin i samma bur/utrymme så finns följande alternativ:

– flera honor i grupp

– kastrerad hane med fruar

 

Som ni säkert minns – aldrig fler än 2 hanar i samma utrymme.

 

Om man har två vuxna honor och vill skaffa en bebishona för att få en liten grupp så brukar det gå bra. Det förutsätter dock att de vuxna/befintliga honorna är snälla. Honor med avsikter att bestämma kan reagera på två sätt; antingen bryr de sig inte så mycket eller så markerar de tydligt i början och vänjer sig/stillar sig efter ett tag. Ungen kan pipa högt och tydligt visa när den blir tillrättavisad (b.l.a. trampa med baktassarna och pipa lite ryckigt samtidigt). Det är normalt, men det får inte bli ett regelbundet/ofta återkommande/intensvit jagande eller mobbande.

 

Blir det bättre balans och harmoni med en kastrat i ett litet gäng med honor – som det sägs i marsvinskretsar?

Ja, det blir bättre om det är ett gäng honor med temperament och stöddiga individer. Tecken kan vara ett gäng djur som markerar mycket mot varandra (t.ex. någon tar en bit mat som första djuret vill ha för sig själv och då huggs/markeras det så att ”tjuven” skriker till).

Kastraten dämpar/lugnar honorna genom att para dem när de är brunstiga. Det är annars där som risken är störst att honor retar upp andra honor och skapar konflikter genom att jaga varandra och försöker rida när de brunstar.

 

 

 

Ensam kvar?

 

Även om man har skaffat två marsvin ur samma kull så är det mycket osannolikt att de dör samtidigt, så det är i princip oundvikligt att man hamnar i situationen att man har ett ensamt marsvin kvar.

 

En del familjer känner att de är ”färdiga med marsvin” och då blir det naturligt för dem att lämna bort marsvinet – man hoppas till någon som ser till att det får en ny kompis. Om marsvinet är gammalt så önskar vi att man inte lämnar bort det. Det kan vara lite tufft att flytta på ålderns höst. Bättre är att skaffa en ny kompis i ungefär samma ålder. Hittar man ingen så är en lösning att låna marsvin. (Vi lånar ut marsvin som sällskapsdamer/herrar.) Det kan vara svårt att hitta ensamma honor på annons.

 

Är det ett äldre djur som är ensamt kvar och inte gillar att ha närkontakt eller har ett annat knepigt beteende kan man ha kompisar i en bur bredvid, annars är det alltid bäst med en ”rumskompis” (i samma bur) – lånad eller ej.

 

När marsvinet är riktigt gammalt, säg 8 år, får beteendet avgöra om det är vettigt att prova med en ny burkompis eller ej – däremot går det bra med grannar i bur bredvid. Om han/hon sover, äter och inte brydde sig om marsvinskompisen särskilt mycket (innan den dog) så är det bättre med bur bredvid. En del gamla klarar sig ensamma i den åldern.

 

All ihopsättning innebär stress och det påverkar immunförsvaret negativt. Ta det lugnt och försiktigt! Det tar 3 månader innan stresshormoner är på normalnivå. Gäller dock inte större flock med beskedliga djur!

 

 

 

 

Ihopträning

 

När vi adopterar bort ett ”singelmarsvin” som kompis till ett annat ensamt marsvin brukar vi skicka med en extra bur för nykomlingen. Då kan man ha djuren boende i var sin bur under ihopträningen.

 

Släpp djuren på golvet, i betesbur eller på annan större yta där det är neutral mark. Gör miljön trygg med påsar, hus, rör och godis. Saker/inredning/gömslen bryter ögonkontakten när djuren går runt samt ger fler möjligheter att gå undan/slippa hamna i det låsta läget slåss-eller-fly. Detta minskar i hög grad trycket på djuren .

 

Tandhackande är ett tecken på aggression eller rädsla och föregår ofta attacker.

 

 

Vänta helst med att prova att sätta dem i samma bur till dess de inte hotar alls. När de utan att vara spända i kroppen – och utan att röra sig snabbt med flyktberedskap – umgås på neutral mark så kan de prova att flytta ihop.

 

Vi tvivlar på att det hjälper särskilt mycket att ”sitta i varandras lukter” – att byta burplats på dem/växla burar så att de sitter ömsom i ena ömsom i andra – men det kan ändå få vara en del i ”träningslägret”. Anledningen till att vi tvivlar är att marsvin inte revirmarkerar så som möss och råttor.

.

I de fall där den tilltänkta buren är mycket stor och kan delas av på bra sätt med ett galler, kan man skilja djuren åt på det viset i början. Då kan de inte skada varandra, men kanske – lite åtminstone – vänja sig vid varandras närvaro. De måste ändå tränas ihop på neutralmark, men man slipper två burar. Tänk på att de kan vara harmoniska nära varandra, men så snart gallret tas bort och det uppstår en möjlighet till direkt fysisk kontakt så blir situationen helt annan och de kan blir väldigt sura (eller rädda). De är inte dumma! De vet att det inte går att slåss genom galler så varför anstränga sig?

 

När de hackar tänder och det verkar vara nära en attack kan man bryta den genom att använda rösten och slå mot metalldel på buren eller rättare sagt göra obehagligt ljud. Dock är vi osäkra på om det bara handlar om ett avbrytande för stunden eller om det medför ett inlärningsmoment; ”om jag tänker attackera händer läskiga saker så jag lär mig låta bli”. Vi tycker att man inte ska kämpa så mycket med att få hanar att bli kompisar om de är benägna att bita varandra och gå i närkamp. Varför plåga dem? Tänk dig själv att bli tvingad att bo med någon som du inte gillar/ gör dig illa.

Kastration är ett vettigt alternativ för hanar som är lättuppjagade ihop med andra hanar.

 

 

Vi rekommenderar träningsläger under följande tidsrymd:

– honor 4 veckor

– hanar 6 veckor

Minns dock de 3 månaderna innan stressen är balanserad.

 

Här följer några filmklipp med exempel på ihopträning av vuxna hanar. Lägg märke till rumpsläpnade (doftmarkering … sa nog lite slarvigt ”revismarkering”), sambadansande/rumpvickande (uppvaktning), tandhackande (aggression eller rädsla), ilsket kvittrande (stick iväg!-ljud när någon är för nära), kurrande (uppvaktande) och så lugna perioder däremellan. Ett och annat ”parningsförsök”.

 

(Lite surt precis i början, sedan väldigt duktiga grabbar)

 

 

 

Ett av paren får flytta ihop i ”2-rummare”.

http://www.youtube.com/watch?v=y1_aX2Yjqk8

 

 

 

 

Försäkring

 

Vi rekommenderar starkt att man försäkrar sina marsvin. Det finns mycket man kan göra hos duktiga veterinärer … Som vi nämnde tidigare så kan det vara särskilt svårt att hamna i situationen ”vi har inte råd” när barn är inblandade och det finns något veterinären kan göra. Det kostar så lite så alla har råd och pengar ska aldrig styra om marsvinet ska få vård eller inte – tycker vi.

Det finns två företag som har försäkringar för marsvin:  Sveland och Agria. Premien ligger på ca 350 kr per år … ungefär en krona om dagen. Försäkringsbolagen har lite olika villkor (kika på respektive företags websida). Gemensamt är att belopp som överstiger 600-700 kr ersätts med upp till 80% av de ersättningsbara veterinärkostnaderna (upp till 10 000 kr).

 

 

Lite knas och skoj på slutet:

Bakom kulisserna – mina ”vilda” marsvin J (några brunstar och rör till det)

 

 

Misstagsfilmning (råkar trycka på fjärrkontrollen och filma mig och marsvinen utan att jag vet om det)

 

 

Busiga grisar och ”skräpmatsbunken” (också en misstagsfilmning just när byttan välts)

 

Join the Forum discussion on this post

Kommentera med Facebook
Tagged with: , ,

Similar articles

Om Oss


Vimeddjur besöks varje månad av ca 90 000 djurintresserade människor. Vimeddjur skriver artiklar om människor som lever och arbetar för djur. Förutom våra fakta artiklar, duktiga experter som besvarar läsarnas frågor finns också en bloggportal där djurvänner delar med sig av sin vardag. Om du vill komma i kontakt med oss kan du maila vimeddjur@gmail.com

Tävlingsregler

NYHETSBREV!


Starta en blogg, bli medlem i vårt forum, delta i våra tävlingar eller ställ en fråga till en av våra rådgivare, så får du automatiskt nyhetsbrev från oss med kommande event, tävlingar och annat skoj!

Hoppa till verktygsfältet