Senaste nyheter
Hem / Gnagare / Marsvin / Marsvinshjälpen

Marsvinshjälpen

 

Marsvinshjälpen är en ideell förening vars syfte är att sprida rätt information om marsvin. Marsvinshjälpen tar emot marsvin som saknar hem och placerar om dem i nya familjer.

Marsvinshjälpen

Mia Winge är grundare av marsvinshjälpen. Hemma på hennes gård bor marsvinen i ett eget hus. Mia är Biogeolog och har undervisat i naturvård och miljövård på universitetet. Hon är utbildad gymnasielärare och har arbetat på komvux, men nu ägnar hon sig åt djuren. Hon tillverkar också egna marsvinstillbehör som hon säljer (www.marsvinsspecialisten.se).

 

Vi tar emot djur som inte har någon annan stans och ta vägen tills de får ett nytt hem, men nu för tiden letar vi inte. Många vet redan att vi finns eller hittar oss via nätet. Ibland är det är familjer, som tänker skaffa sina första marsvin eller skaffa fler marsvin och vill ta ett omplaceringsmarsvin. Om man har haft två marsvin och ena marsvinet har dött, då behöver den andra ny kompis. Många vill inte skaffa en unge eftersom det då blir stor åldersskillnad och då hör de av sig hit, berättar Mia. Då placerar vi ut en kompis och så får familjen prova. Vi har träningsläger med instruktioner om hur man ska gå till väga och så lånar vi ut en extra bur.  Man ska gå försiktigt till väga, när man vänjer två marsvin vid varandra. Oftast fungerar det, men skulle det inte fungera och de inte trivs tillsammans, tar vi tillbaka det marsvin som kommer härifrån. Ibland vill de prova ytterligare kompis. Marsvin ska alltid vara två. Ingen får ta ett marsvin härifrån, som kommer att sitta ensam, det är vi jättestränga på. Det största skälet till at de inte ska sitta ensamma är att de mår dåligt av det. Det står i djurskyddslagens föreskrifter att djur som lever i grupp i det vilda, ska leva tillsammans med en artfrände. Vi har två slags adoptivhem – de som vill ha par eller flera och de som redan har ett marsvin, som har blivit ensamt som behöver en kompis. Att marsvinshanar inte skulle gå ihop är en myt. Ger man dem lite tid och lite utrymme fungerar det ofta jättebra tillsammans. I 90 % av fallen där vi har placerat ut hannar fungerar det.

Så här går det till

Man tar med sig det nya marsvinet hem och buren man har fått låna från oss. Ställ burarna precis bredvid varandra så att de kan få nosa på varandra genom gallret. Sen släpper man marsvinen lösa en liten stund tillsammans på golvet varje dag, där de har möjlighet att komma undan. Utanför buren har de möjlighet att sticka undan. Även om man har en 1,20 bur så är det inget stort utrymme. Det är som att stoppa in två människor i en etta, jämför Mia. Gillar de inte varandra så har de ingenstans att ta vägen. För att distrahera marsvinen lägger man ut kartonger, marsvinshus och papperspåsar, som bryter ögonkontakten mellan marsvinen. Godbitar i form av grönsaker är bra avledning och distraktion. Ofta tror jag att de är rädda när de möter ett nytt djur därför visar de aggressivitet, fortsätter Mia. De hackar tänder för att visa tecken på aggressivitet, men det ligger en rädsla i botten på aggressionen, tror Mia.  De kan bitas och det sker oftast vid en fixerad ögonkontakt, där det gäller att fly eller anfalla först. Oftast blir det inga allvarliga sår. För att undvika allvarliga sår och slagsmål bör man närvara och så fort de börjar hacka tänder särar man på dem och så provar man nästa dag igen. För varje dag så brukar det gå bättre. När de rör sig på golvet utan att vara flyktberedda hela tiden, då kan man prova att ha dem i samma bur.

Upphittade

Förra veckan ringde Djurens Rätt och sa att personalen på en förskola hade kontaktat dem. Man trodde sig hade sett tre stycken marsvin i skogsdungen bakom förskolan. Djurens Rätt frågade mig om jag kunde ta hand om dem. Först hittades en hanne. Alla trodde först att det var mamma marsvin, eftersom han har lite feminin frisyr. Han är en peruankorsning. Den har två virvlar längst bak och så växer pälsen framåt.  Senare på kvällen skickades en patrull ut och då hittades även en hona. Hon var väldigt mager och stödmatas nu med Criticle Care Det tredje marsvinet hittades aldrig.

Marsvinshjälpen
Hannen som hittades.

En del som kommer hit är väldigt handtama, men andra är inte det. Jag hinner aldrig åka ut själv och leta. Jag är helt uppbunden här vid att sköta om alla djuren.

När marsvinen kommer till oss

Vi har ett formulär som folk får fylla i. Sen får marsvinet en egen bur. En genomgång av marsvinet görs och allmäntillståndet bedöms, pälsen ses igenom ifall ohyra finns, kroppen känns igenom om det finns knölar, man tittar på tänderna. Kanske behöver klorna klippas. De bor här tills de får nya hem. En del är sjuka när de kommer och veterinär måste kontaktas. Veterinärens bedömning och föreningens ekonomi avgör marsvinets öde. Sjuka marsvin flyttas till ett speciellt rum där de hålls under extra observation.

Jag vill veta vad djuret kallas för en del marsvin känner faktiskt igen sitt eget namn. Jag vill också veta hur gamla de är, var de kommer ifrån om de vet hur många hem de har haft innan. Om de har varit hos veterinären någon gång och i så fall för vad. Om de har haft saltsten är en sak jag vill veta. Just nu sitter här fyra stycken, som ska omplaceras när jag vet att de inte har urinsten. De har i sitt tidigare hem haft saltsten eller mineral sten. Marsvin har så kalkrik urin, så alla extra salter eller mineraler de får i sig som inte passerar blåsan blir en grogrund för urinsten. Zooaffären säljer dessa stenar – en del för att tjäna pengar och en del av okunnighet, säger Mia.  Det är likadant med C – vitaminer. Får de bra grönsaker som broccoli, röd paprika eller vitkål i lagom mängder behövs inget vitamintillskott. Problemet med att tillsätta C – vitamin i vatten är att dels är de smaksatta och innehåller konserveringsmedel och alla gillar inte smaken och dricker då mindre. Det i sig ökar risken för urinsten. Sen är det svårt att veta hur mycket varje djur dricker och hur mycket C – vitamin det får i sig. Har man ett sjukt djur som har C- vitamin brist kan man ge vanlig askorbinsyra, det innehåller ren C – vitamin. Dutta lite på en bit gurka, säger Mia. Ge hellre goda grönsaker än vitamintillskott. Just nu rekommenderar vi att inte utfodra med pellets alls, det innehåller för mycket kalk och fel näringsvärde. Det är inte bra för urinvägssystemet. Istället rekommenderar jag att ge kli. Det innehåller en del fett och extra energi men mycket fibrer och är inte farligt ur kalciumsynpunkt.

Marsvinshjälpen

För ett par år sen fick vi ta emot 60 marsvin vid ett och samma tillfälle. Vid vissa tillfällen använder jag mig av jourhem, men det kan vara lite knepigt. Vi kan inte ha försäkringar på alla djuren. Vem skulle stå för kostnaderna. När man slussar ut djur tillfälligt skrivs det ett slags avtal över ansvarsfördelningen.

Vi skaffade vårt första marsvin 1999. Jag ville ha ett husdjur.  Hund gick inte eftersom jag jobbade långa dagar. Mitt första marsvin var som en hund, klappade jag mig på bröstet hoppade han upp i famnen. Satte jag ner honom någonstans där han inte ville vara kastade han sig tillbaka på mig. Mitt första lilla hittemarsvin hade blivit inlämnat i en zoobutik. Han hade blivit infångad på en motorcrossbana. Sen började bekantas bekanta ringa, som behövde placera om sina marsvin och så var det igång. När jag fick mitt första barn hade jag åtta marsvin och det började kännas lite trångt inne i huset. Vi byggde den första tillbyggnaden och det är där jag tar emot mina omplaceringar idag. När de flyttade ner till nya huset, tyckte jag det var hemskt jobbigt. Jag kunde inte ha full koll på dem hela tiden. Jag bestämde mig för att ha en babyvakt på för att kunna höra marsvinen. Men det upptäckte jag snart att det inte fungerade. Den gick igång så snart något marsvin rörde på sig och det började spraka. Många gånger har jag suttit här och ammat mina barn. De har sovit middag här nere i marsvinshuset i en fåtölj med ett marsvin i famnen. De är verkligen ingnuggade med marsvin sedan födseln, säger Mia.

Mia tog emot priset för djurens hjälte år 2010. Irene Ljunggren och Mia fick 12500 kronor var att använda till verksamheten. De pengarna gav oss möjlighet att prova ett projekt vi hade. Irene har även hon ett omplaceringshem för marsvin i Göteborg och Mia och Irene stöttar varandra.

När någon lämnar in ett djur tar ut vi en avgift på 150 kr och samma avgift tas ut av den som adopterar. Men ibland, som det har varit senaste tiden, får vi djur som är sjuka. De kan inte placeras ut direkt och blir då en stor omkostnad. Därför är vi tacksamma för alla donationer vi kan få. Man kan vara stödmedlem för 150 kronor per år.

 

Visa att du gillar oss

Om

Kolla in detta också :)

Kursserie om marsvin

Mia Winge – grundare av Marsvinshjälpen bjuder här på första avsnittet i hennes nätbaserade kursserie. …

En kommentar

  1. Det var verkligen en härlig artikel om Din verksamhet.Jag undrar alltid hur eldsjälar som Du orkar. Lycka till i framtiden, kram Yvonne

Kommentera

Hoppa till verktygsfältet