Senaste nyheter
Hem / Hund / Ställ din hundfråga!

Ställ din hundfråga!

Har tagit emot en omplaceringshund, Drever 6,5 år. Han är världens goaste hund, funkar jättebra med min Fralla 5 år. Men han accepterar inga andra hundar. På avstånd, gnäller han och viftar på svansen, men så fort de kommer nära slår han om och går till anfall. Han blir nästan helt okontaktbar, jag får se till att
avståndet ökas samt ta tag i hans huvud vifta med handen pratar med honom och skaffar ögonkontakt med honom. När jag lugnat ner honom, är allt frid och fröjd.
Han kan då sitta helt lugnt på behörigt avstånd, ca 7-10 meter. Jag uppfattar det som om han är osäker och inte van att umgås med andra hundar. Jag hade min fralla med när jag hämtade honom, vi gick promenad och umgicks på gräset innan vi satte oss i bilen. De rök i hopa direkt vi kom in i bilen, jag röt nej och delade på dem. Sen dess har det funkat mellan dem. Vill tillägga att min fralla går i hopa med ALLA hundar, utan undantag. Hur tacklar jag bäst denna situation, han är aldrig stöddig annars.

Hej Karin,
tack för ditt mejl!
Tankesättet att arbeta bort det du beskriver går ut på att hundägaren till varje pris förekommer hunden innan den når en sinnesstämning där den upplevs bli mer eller mindre okontaktbar. Jag tar ett exempel som i sig inte alls handlar om aggressivitet men tankesättet är i stort sätt densamma. Familjen Blomberg har satt sig ned för att inta söndagskaffe, de har dukat fram allehanda bakverk, det ena mer lockande än den andra som de ställt på soffbordet. Fido, familjens labrador som legat i hallen en tid, hör plötsligt hur det slamrar till från tårtskedarna. Han känner förstås igen detta ljud som han kommit att associera till mat och kommer därför travandes till vardagsrummet, där han cirkulerar några varv runt bordet, han nosar frenetiskt i luften för att sedan avancera sig mycket nära dess kant, han lägger sedan upp nosen, sedan hakan och fortare än en katt hinner blinka försvinner tårtan ned i labradorens gap. Husse blir rasande och skriker åt Fido som förvisso hukar sig en smula men bryr sig egentligen inte nämnvärt….det blev ju vinst!   Vist är det en stor skillnad på att göra ett utfall mot en mötande hund till att norpa till sig söndagstårtan men det väsentliga är att lära sig förekomma hunden innan den når ”Skarpt läge”. Oavsett det gäller utfall, att roffa åt sig Husses efterlängtade bakverk eller att dra iväg efter en hare så handlar det än en gång om att lära sig läsa hundens signaler, detta för att kunna hejda den från att göra det vi absolut inte vill att den skall göra. I vilket läge skulle familjen Blomberg ha talat om för Fido att det inte var tillåtet att äta upp tårtan? Då han la upp hakan på bordet, i det ögonblick han satte tänderna i bakverket eller kanske då han redan ätit upp den i förhoppning att han inte äter upp följande söndagens fika? Ingendera av dem…..hade Blombergerna sagt till Fido att gå och lägga sig efter det att han travat runt soffbordet ett varv skulle de med större säkerhet fått ha tårtan ifred. Skulle de av någon anledning glömt bort att ”haffa” honom i det travande skedet fans där en till chans, nämligen i det ögonblicket där han först började nosa. Det första steget i den kedja som till slut resulterar i vinst, som i det här fallet är tårtan är i det ögonblick som hunden blir varse om tårtans existens. Det är just här som vi har en möjlighet att kunna förekomma hunden innan den som sagt når skarpt läge och upplevs okontaktbar.
Mycket av det jag skriver om här bygger på att kunna läsa av hunden, att lära sig bli varse om hur hunden ser ut, dvs vad den förmedlar till oss och till sin omgivning genom sitt kroppspråk. Kan man läsa sin hund  blir det så mycket enklare att se i vilken sinnesstämning den befinner sig i och resultatet blir förstås att man kan ligga steget före.
Jag förstår att du skulle vilja ha konkreta råd till hur du skall agera då din hund gör utfall men jag vill återigen lägga tonvikt på det faktum att det till större delen handlar om att just förekomma och ligga steget före.
Kika gärna på nedanstående punkter och resonera lite med dig själv kring dem och återkom gärna
så kan jag gå in lite närmare på vad för sorts insatser du skulle göra för att mötena med andra hundar skall bli mindre dramatiska.
Vad har ni för rutiner då ni går ut genom dörren?
Var i förhållande till dig befinner sig hunden då ni börjar promenaden?
Kan din hund gå vid din sida (Under en promenad utan störningar) utan att du behöver korta in kopplet?
Kan din hund gå vid din sida med helt slakt koppel?
Hur lång tid upplever du att det tar innan han blir kontaktbar igen?, vad gör du då?
Må så väl/Anna
Anna Ögren
Hundpsykolog/hundägarcoach
Visa att du gillar oss

Om

Kolla in detta också :)

Bilsemester i Sverige - här kommer lite tips

Bilsemestra med hunden – här kommer lite tips

Först och främst kan det bli väldigt varmt i en bil och grundregeln är att aldrig lämna sin hund i bilen. Inte ens för att springa in i affären. I en bil som står stilla stiger värmen väldigt fort och alla är inte medvetna om hur fort det går, därför kan man inte påminna ofta nog om detta. Hundar svettas inte på samma sätt som vi människor.

Lämna ett svar

Hoppa till verktygsfältet