Senaste nyheter
Hem / Svar på tidigare frågor till hundpsykologen Anna Ögren.

Svar på tidigare frågor till hundpsykologen Anna Ögren.

Jag har en dvärgpincher på 9 år. Köpte henne när hon var 6 från en kennel. När vi skall in i lägenheten är hon lös på våningsplanet.. Ropar på henne, och först så kommer hon nästan fram till dörren, där jag står och väntar. Sen går hon runt 2 varv innan hon kommer till mig. Snälla, förklara för mig vad jag gör för fel. Vet att något i mitt kroppsspråk är fel.
Mvh. 

Annas Svar:
Hej , tack för din fråga!
På humansidan talas det om tvångstankar och tvångsritualer medan man  på hundfronten mer relaterar beteendet till "fixa idéer",det finns etologer som menar att hunden visst kan utföra tvångsmässiga beteenden och jag håller nog med om detta i vissa avseenden. Om det sedan är en överslagshandling, en tvångtanke eller en fix idé är kanske inte alltid så enkelt att bedöma.

Hundar har lätt för att fastna i en viss typ av handling/rörelsemönster, det kan vara att jaga efter sin svans, att bita sig i bakdelen, slicka frenetiskt på sina tassar, skaka på huvudet och allt detta helt utan att det förekommer något sjukdomsmässigt med i bilden.

Dessa "fixa idéer" eller tvångshandlingar eller om man nu kallar dem för överslagshandlingar kan uppkomma då hunden är stressad, ivrig, uppjagad, rädd och så vidare. Jag kan se det själv bland mina egna hundar och framförallt på den äldre hanhunden.klockan fyra serveras middag hos oss och då jag kommer in till köket för att plocka fram matskålarna ur diskhon,ställer han sig på bakbenen och snurrar ett varv för att sedan parkera sig vid "sin plats" nedanför köksbordet. I just det här fallet är det iver som skapar handlingen. Jag har valt att inte göra någon större affär av det hela eftersom han slutar att snurra efter ett varv, hade han däremot snurrat i tid och otid hade jag förstås lärt bort beteendet.Däremot såg jag ytterligare ett matskålsrelaterat problem hos min yngre hane, varje gång matskålen ställdes fram ryggade han tillbaka ett par meter innan han avancerade fram till skålen för att börja äta,detta hände gång på gång på gång och jag fick inte riktigt rätsida på varför han höll på som han gjorde, efter att ha pratat med Husse och fått förklarat för mig att han någon vecka tidigare råkat tappa ett smörpaket precis vid matskålen, vilket i sin tur resulterat i att hunden blev skrämd och därmed ryggade undan,stod det klart och tydligt för mig vad det hela rörde sig om. I hundens värld hade  detta nu utvecklades till en sorts rutin som man helt enkelt gjorde varje gång matskålen ställdes fram, jag  vill förstås tillägga att jag lärde bort det hela illa kvickt och detta med hjälp av en klicker.Kontentan av det hela och även då svaret på din fråga är att det inte alls behöver betyda att det är något "fel" på ditt kroppsspråk.
Önskar du ytterligare hjälp är du välkommen att höra utav dig,
lycka till/Anna

____________________________________________________________
Vi har en fransk bulldog hane som är världens nallebjörn men när vi leker eller ibland bara när som, så ska han på och jucka på oss, spelar egentligen ingen roll om det är jag eller min man eller nya människor! Vad kan vi göra för att få bort detta beteende? Han sitter även och drar framtassen mot sitt kön å tuggar... är det dominans? Och ska vi förbjuda? Jätte tacksam för svar! Mvh sandra 
Hej Sandra, tack för ditt mejl!
Jag skulle inte på rak arm säga att det är en dominanshandling din hund utför, det låter mer som ett överslagsbeteende. Detta i sig är inte alls ovanligt förekommande och kan precis som du skriver träda fram mitt under en lek då hunden kanske är extra ivrig och uppjagad, det sker en liten "felkoppling" och i all upphetsning kan hunden börja jucka,antingen i luften eller mot någon eller något föremål. Liknande beteenden som att hunden t.e.x. jagar efter sin svans, nafsar sig själv i baken eller utför en "snabbtvätt" av könsdelarna så där för oss helt utan anledning kan också vara en form av överslag, det kan bero på iver, på stress, eller obehag som hunden utsätts för eller upplever. Det kan lätt gå överstyr och hunden fastnar i handlingen, vilket gör att den kan fortsätta att t.e.x jucka i tid och otid, detta oberoende av kön, tik liksom hane. Jag tycker därför att man skall sätta stopp för "proceduren" så fort man ser att det är på gång.

Lycka till Anna
 

_________________________________________________________________

Jag har en blandras dvärgpudel-långhårig nakenhund blir 2 år i Augusti
den senaste tiden har hon fått ett konstigt beteende när vi möter andra hundar.
hon lägger sig ner på marken och när de kommer nära skäller hon ,med vissa hundar kan hon börja leka men med andra blir hon nästan lite aggresiv, jag har ett fästinghalsband på henne som veterinären rekommenderade, någon sade till mig att det kan vara p.g.av det, Jag tycker inte att det är trevligt att gå ut och träffa andra hundar längre. Hon är f.ö. en go och snäll hund och älskar barn.

Monica

Hej Monica,
tack för ditt mejl.
 
Det låter mer som att din hund behöver lära sig att kunna koppla av vid hundmöten snarare än att beteendet skulle vara relaterat till fästinghalsbandet. Visst har det förekommit reaktioner gentemot olika fästingmedel men de fall då hundar reagerat negativt, har det rört sig om krampanfall/ neurologiska påverkan och eller hudreaktioner. Vill du helt utesluta att halsbandet skulle vara orsaken till aggressiviteten kan du förstås ta bort halsbandet för att se om hunden upphör med otrevligheterna.
Som sagt, jag tolkar det mer som att problemet ligger i att hunden helt enkelt inte har lärt sig att acceptera andra hundar vid möten.
Det går förstås att arbeta bort och det finns flera olika tillvägagångssätt, det du kan börja med är att inte tillåta att hunden lägger sig ned på marken då hon ser en annan hund. Då hon lägger sig ned ligger hon och liksom ”laddar” för att sedan flyga fram, det behöver nödvändigtvis inte vara med en negativ inställning till den mötande hunden men det är dock ett utfall. Detta kan underlätta för dig till en början, önskar du praktiskt handledning är du varmt välkommen att ta kontakt med mig.
 
Lycka till/Anna 
 

 

____________________________________________________________________________________

Hej

Vi har en hund på 14 månader som har lekt med en tik som är 1 månad äldre, de har lekt i stort sett varje dag sedan de var små. Nu fungerar det inte så bra längre tycker jag. Tiken morrar, visar tänder, gör utfall och nafsar mot hanhunden då han skäller och vill leka. Ju mer han skäller ju mer morrar tiken mm. Jag är nu rädd att något ska hända, men tikens matte tror att hon bara fostrar honom, kan det vara så?Detta har börjat tror jag efter tikens första löp. Snart vågar jag inte låta dem vara lösa tillsammans längre, gör jag fel?

Anna ögren

Hej Ulla tack för ditt mejl!

Jag tycker att det kan vara bra att ha som regel att man aldrig lämnar hundar som leker obevakade,

Det kan ju som sagt hända att de råkar i luven på varandra och hellre än att man låter dem ”göra upp” tycker jag att det är bättre att man som hundägare kliver in och styr upp situationen innan det går överstyr och resulterar i slagsmål.

Det låter som om din hanhund, detta med tanke på hans ålder, både uppvaktar och försöker ”få igång” tiken som inte verkar vara nämnvärt intresserad. För de allra flesta hanhundar gäller det att på alla tänkbara sätt ställa sig in hos tiken, i hanhundens värld kan det ju vara så att ”idag, kan vara den dagen då hon faktiskt ställer upp och bjuder till”, det gäller alltså att ligga steget före och låta tiken veta att man minsann är en potentiell partner.

Man skulle kunna säga att den unga hanhunden är som den där envisa och odrägliga karln på krogen som försöker uppvakta en kvinna i baren, ju mer kvinnan fräser ifrån desto odrägligare och målmedveten blir karln, i vissa fall är all uppmärksamhet oavsett positiv eller negativ trotts allt just uppmärksamhet, det vill säga ”Man blir sedd”!

Jag tycker inte alls att det är konstigt att tiken fräser ifrån då den unga hanen helt enkelt inte riktigt accepterat att hon idag inte alls har någon lust att bli bjuden på drinkar, det jag dock skulle rekommendera är att antingen du eller ännu hellre tikens matte kliver in och tillrättavisar hanhunden om ni upplever att det börjar bli besvärligt för tiken, ni kan antingen bryta leken helt eller om ni är ute på en promenad koppla hanen till dess att han lugnat ned sig ett par hekto.

Som hundägare har vi ett ansvar att skydda våra hundar och då givetvis också  våra tikar från efterhängsna unghundsslynglar, jag tar mycket illa vid mig då jag ser hundägare som släpper fram sina hanhundar till en tik medan de står kvar och väntar på att tiken själv skall försvara sig mot ett gäng hormonstinna hanar. Ju mer man hjälper till att stötta och skydda sin tik desto mer tillit kommer hon at känna gentemot sin förare.

Jag har själv som du kanske har läst om tidigare en ung hanhund som är lite drygt ett år gammal,

På bilden nedan kan du se hur han försöker att närma sig en något äldre tik som inte alls är på humör. Att försöka fjäska in sig hos Sally kan man alltid göra men man får vara beredd på att Fröken ifråga kan fräsa ifrån J

Jag hoppas att du har fått svar på dina funderingar, du är givetvis välkommen att skriva till mig igen om du har ytterligare funderingar.

—————————————————————————————————–

Hej Anna!
Jag är fast i foderdjungeln och letar efter svar som ingen har! Kanske du kan hjälpa mig? Jag har fördjupat mig i de foder som finns för snabbväxande stora valpar och det skiljer sig rätt avsevärt mellan dem. Jag tänker att ett proteininnehåll på ca 35 %, fett runt 15 %, kalcium 1,2 och fosfor på 1 samt ca:p 1,2. är bra för en rottweilervalp i tillväxtperiod?
Jag är medveten om riskerna med för hög kalciumnivå (har läst bla http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00001840/01/Kost_motion_ad_hd_hos_labradorer.pdf)
Många är nu de som rekommenderar färskfoder och eller BARF men för det första kan jag inte hitta några analysvärden på dessa foder och när ja mailar återförsäljare så har de knapphändiga svar? Och när jag sedan lyckas få fram värden så förbryllar de mig tex Bravo bas med von: fett 20,8 %, protein 29 %, ca 1,7%, p 0,6 % och ca:p 2,82? Jag har räknat med en ts på 37 % detta förbryllar mig, inte kan detta vara ett bra foder till en växande valp?
Sen funderar jag på proteinnivåer, de varierar allt från 15 % upp till 40 %, hur skadligt är en för hög nivå av protein?
 Hoppas du har tid att svara på en vetgirig hundägares frågor!
Vänligen,

Annas Svar:

Hej ,
tack för ditt mejl!
Jag kan hålla med dig om att det vist är något av en foderjungel och det kan förstås skapa viss frustration kring val av hundmat.
Till mina egna hundar serverar jag Specific/large-giant breed som de mår mycket bra utav.De är arbetande hundar som gör av med tämligen mycket energi, speciellt  under jaktsässongen.
Då jag varken är uppfödare eller veterinär vill jag inte uttala mig kring frågor som rör kost, tillskott, medicin med mera.
Mitt råd är att du tar kontakt med uppfödare eller veterinär för tipps och råd.
Lycka till/Anna Ögren

——————————————————————————————————————————————————–

Hej, vi har en hund Jack Russel 4 år som är väldigt hetsig och vi litar inte riktigt på henne när hon träffar barn, hon har visat tendens till utfall då, detta har varit på barn i ca 3 år och uppåt. Nu har vi det tillkommit en bebis i släkten som vi kommer att umgås mycket med, första mötet vågade vi inte ta av hunden kopplet ens för hon verkade väldigt uppstressad.hon skakade och försökte komma loss, vi lät henne nosa på bebisen fot , men då gjorde hon tendens att hugga mot mammans hand. hur ska vi göra för att kunna umgås normalt och hunden blir van med bebisen, tack på förhand!

Hej Monica,
tack för ditt mejl.Då du skriver att din hund är ”hetsig” skulle jag helst se att man kom tillrätta med hundens sinnesstämning innan man gick vidare med att ”barnträna” den. Som jag så ofta skriver är det mycket sällan man kan gå in och göra en punkt insatts, det håller sällan i längden. För att verkligen lyckas med hundträningen( och på sikt kunna känna sig ganska så trygg i att hunden faktiskt lyssnar och respekterar det man säger) krävs att man lägger en bra grund som man sedan kan bygga vidare på. Då det i det här fallet just rör en hund som dels är som du beskriver ”hetsig” samt osäker gentemot barn, vill jag ogärna komma med tips och råd via mejl, det handlar ju förstås om säkerhet, därför rekommenderar jag dig att uppsöka en hundtränare som praktiskt kan hjälpa dig och din hund.Det är givetvis mycket tragiskt då framför allt ett litet barn blir hundbiten och jag ser det som mycket klokt av dig att försöka komma tillrätta med problemet.
Det kan ligga många faktorer bakom en hunds osäkerhet kring barn, i vissa fall handlar det om missuppfattningar i kommunikationen mellan hund och barn i andra fall har hunden vid upprepade tillfällen utsatts för obehag, känt sig hotad och trängd och därmed bitit ifrån.
Då min lilla son var runt tre år hade jag fullt sjå med att skydda våra hundar från att bli utsatta för all den ”kärlek” som det lilla människobarnet ville dela med sig av, inte alltid helt lätt för ett barn att förstå att de där mjuka och kjel – vänliga vovvarna inte alltid uppskattade styrkan från en treårings små nypor!
Precis som vi lär våra hundar ”vett och etikett” redan då de är valpar krävs det också av oss att vi gör likadant med våra barn, det är tyvärr inte alltid en självklarhet för många barn att låta hunden vara i fred då den gått undan och lagt sig i sin korg!
Jag vill också poängtera det hela med missuppfattningar som kan ske mellan människor och i det här fallet just barn och hundar. Vi människor kommunicerar med varandra med hjälp av ord och meningar, en hund använder bland annat öronen, svansen , munnen och ögonen för att ”prata” med sin omgivning och det är här det så lätt sker missuppfattningar.
En treåring som är glad och som uttrycker detta genom att skratta och vifta med armarna, kan upplevas som både konstig och hotfull för en hund som är ovan vid den här formen av ”språk”. I hundens värld kan detta gulliga lilla barn mycket väl uppfattas som en mycket osympatisk individ som både visar tänderna och rör sig på ett oberäkneligt sätt, skulle den lilla varelsen dessutom fortsätta med att avancera mot hunden och kanske ta tag i den. ( Vilket många barn gör, helt ovetandes av konsekvenserna) kan det gå mycket illa och resultatet blir ett besök till barnakuten.)
Jag hoppas förstås att du kommer till rätta med problemet,
har du ytterligare frågor eller önskar praktisk vägledning är du varmt välkommen till mig i Danderyd, lycka till/Anna

——————————————————————————————

Hej!

Min hund drar o skäller åt andra hundar, hur kan man träna bort de?

Med vänlig hälsning Cecilia

Hej Cecilia,
det finns så många olika sätt att arbeta bort både koppeldrag och skällande mot andra hundar, då det gäller just hundar som skäller kan du gå in och läsa i ”Tidigare frågor och svar” där en läsare skrivit in och frågat hur hon skall gör a med sin Schaependos som skäller på gården.
Beträffande just koppeldrag har Memea Mohlin skrivit ihop ett mycket lättförståeligt häfte som heter ”Dra inte i kopplet” som jag varmt rekommenderar.

Lycka till/Anna

——————————————————————————————-

Hej! Jag har en blandas med rottwelier, boxer och dalmatiner på två år och han är inte kastrerad och han morrar mycket åt min lilla syster när jag är i närheten eller när han varit hos mig i några dagar och när han morrar så viftar han ändå på svansen och slutar hon då att klappa honom så puttar han på henne för att han vill att hon ska fortsätta. Så jag undrar hur vi ska träna bort det och varför han gör så. Mvh Sabina

 

Hej Sabina,

vad roligt att du tog kontakt med mig!

Din fråga är lite klurig då jag inte är riktigt säker på hur omfattande din hunds morrande är,

sker det endast i närhet av din syster eller finns det andra tillfällen då han morrar och/eller visar andra tecken på instabilitet eller hotfullt beteende?

Det finns en del hundar som ”pratar två språk” samtidigt, dvs de kan skälla och morra samtidigt som svansen viftar, det kan förstås misstolkas av både andra hundar såväl som människor!

I den situation som du kortfattat beskriver låter det som att det dy uppfattar som ett morrande skulle kunna vara din hunds sätt att prata, vissa hundar kan ”låta” ganska ordentligt då de upplever någon form av välbehag.

Min yngsta hund är oerhört verbal och då han har ett föremål i munnen som han förstås gärna vill visa upp kan ha låta som ett riktigt vidunder, han både mullrar och morrar!

I och med att jag har som ambition att tävla inom retrieverjakt med honom är ju detta beteende eller snarare det sättet att ”prata på” inte särskilt önskvärt.

Det skulle kunna vara så att det morrande du upplever från din hund, kanske mer är ett sätt att uttrycka vällust samt ett sätt att pocka på uppmärksamhet.

I din hunds värld så har det kanske lönat sig att puffa, framför allt på lilla syster då detta resulterat i att man blir ompysslad.

Hör gärna av dig igen om du har ytterligare funderingar,

må så gott/Anna

—————————————————————————————————————————————–

Hej!

Vår valp kille 9 månader och en valp tjej på 10 månader brukar leka.
Genast börjar de nafsa och bita varandra i munnen, så kan de hålla på hela
tiden!
Idag skrek vår valp till, men de fortsatte ändå sedan.
Vad betyder detta och varför gör de så?

Ulla

Hej Ulla,
tack för din fråga.
 
Jag har själv en valp/unghund hemma så jag känner så väl till det du beskriver,
min lilla hane en jaktlabrador på nu tio månader roar sig med att mer eller mindre terrorisera sin bror på åtta år, detta genom att bitas, nafsas och till och med hänga i mungipan på honom.
En lekglad äldre hund såväl som  valpar, så unga som två veckor, engagerar sig i så kallad käkbrottning,
de sparrar och fintar och parerar ungefär som två människor som fäktas mot varandra.
Det är med en oerhörd bettkontroll som de utför denna aktivitet, även om man hör ljudet av tänder som slår mot varandra och öppna käftar som  ser tämligen så hotfulla ut så är det oftast inga skador som förekommer då de helt enkelt utmanar, provocerar varandra under denna form av hundlek.
På ett sätt är de lite lika småsyskon som kivas och brottas med varandra, det kan förstås upplevas som att de håller på att ge varandra ordentligt med stryk samtidigt som det verkar finnas någon sorts intern lag och regler för hur hårt man får gå på sin motståndare.
 
Vist skall valparna få leka med varandra, förutsatt att de leker med ”vett och etikett”, jag tycker dock
att du/ni som hundägare visst kan dela på dem och helt enkelt ta en paus från leken då ni upplever att det börjar gå lite för vilt till. Tänk på att de är som hyperaktiva små människobarn vid den här åldern, vilket betyder att insatser från Husse/Matte kan behövas.
 
 
Lycka till med ditt hundägande och stort grattis till din valp,
må så gott/Anna
_______________________________________________________________________________________________

Hejsan!
Jag har en hund som ska envisas och hoppa upp i soffan!
Hon hårar ner så förbannat vill inte att hon skall ligga där!
Finns de nåt jag kan göra eller nåt jag kan spraya så hon slutar att hoppa upp där?
Hon hoppar aldrig upp när jag är hemma men när jag är borta hoppar hon i soffan hår överallt när jag kommer hem!
Finns det nåt bra sätt?
Med vänlig hälsning, Josse

Hej Josse,

Tack för ditt mejl!

 

Blev lite full i skratt då jag läste vad du skrivit, då jag så väl kan sympatisera med dig gällandes allt besvär dessa ansamlingar med hundhår skapar.

Hos mig står dammsugaren alltid framme och går på högvarv flera gånger per dag, det känns tämligen lönlöst att ställa undan den. Att man sedan svär ett par salvor var gång man snubblar över den blir dessvärre en del av vardagen!

Precis som med fostran av barn såväl som med hundar gäller det att välja sina krig, det är så mycket som skall läras in och till en viss mån läras bort.

Det blir så olustigt då större delen av kommunikationen mellan människa och hund byggs på negationer.

”Nej, inte bita på sladden”, ”Nej, inte bära runt på finskorna”, ”Nej, inte hoppa”, ”Låt bli grannens katt” osv, osv.

Det gäller återigen att välja sina krig!

 

För att hunden skall förstå att vi tycker att den gjort någonting tokigt krävs det att vi påtalar vårt missnöje för hunden exakt i det ögonblicket som ”dumheten” utförs.

Hundar lever i nuet och har mycket svårt att förstå att det den gjorde för en halvtimma sedan kanske inte var så vidare uppskattat från Husses och Mattes sida.

Eftersom du ju då inte är hemma och kan ”haffa” din hund i det ögonblicket då den tar ett jätte kliv rätt upp i soffan blir det förstås mycket svårt att få hunden till att förstå att du inte uppskattar att dela din vardagsrumsmöbel med en pälsbeklädd varelse på fyra ben,

därför är mitt råd följande: Om du kan begränsa hundens utrymme,(förutsatt att planlösningen i din bostad tillåter detta) genom att låta den vistas i en liten hall eller i ditt kök med ett kompostgaller framför dörröppningen är detta förstås optimalt. Har du inte den möjligheten kan du förstås alltid lägga ett par stolar ovanpå soffan för att hindra hunden från att hoppa upp.

 

Önskar du ytterligare hjälp är du välkommen att ta kontakt med mig se: www.sittfido.se

Lycka till/Anna

———————————————————————————————————————————————————————————————————————————–

Har tagit emot en omplaceringshund, Drever 6,5 år. Han är världens goaste hund, funkar jättebra med min Fralla 5 år. Men han accepterar inga andra hundar. På avstånd, gnäller han och viftar på svansen, men så fort de kommer nära slår han om och går till anfall. Han blir nästan helt okontaktbar, jag får se till att avståndet ökas samt ta tag i hans huvud vifta med handen pratar med honom och skaffar ögonkontakt med honom. När jag lugnat ner honom, är allt frid och fröjd. Han kan då sitta helt lugnt på behörigt avstånd, ca 7-10 meter. Jag uppfattar det som om han är osäker och inte van att umgås med andra hundar. Jag hade min fralla med när jag hämtade honom, vi gick promenad och umgicks på gräset innan vi satte oss i bilen. De rök i hopa direkt vi kom in i bilen, jag röt nej och delade på dem. Sen dess har det funkat mellan dem. Vill tillägga att min fralla går i hopa med ALLA hundar, utan undantag. Hur tacklar jag bäst denna situation, han är aldrig stöddig annars.

 
Hej Karin,
tack för ditt mejl!
Tankesättet att arbeta bort det du beskriver går ut på att hundägaren till varje pris förekommer hunden innan den når en sinnesstämning där den upplevs bli mer eller mindre okontaktbar. Jag tar ett exempel som i sig inte alls handlar om aggressivitet men tankesättet är i stort sätt densamma. Familjen Blomberg har satt sig ned för att inta söndagskaffe, de har dukat fram allehanda bakverk, det ena mer lockande än den andra som de ställt på soffbordet. Fido, familjens labrador som legat i hallen en tid, hör plötsligt hur det slamrar till från tårtskedarna. Han känner förstås igen detta ljud som han kommit att associera till mat och kommer därför travandes till vardagsrummet, där han cirkulerar några varv runt bordet, han nosar frenetiskt i luften för att sedan avancera sig mycket nära dess kant, han lägger sedan upp nosen, sedan hakan och fortare än en katt hinner blinka försvinner tårtan ned i labradorens gap. Husse blir rasande och skriker åt Fido som förvisso hukar sig en smula men bryr sig egentligen inte nämnvärt….det blev ju vinst!   Vist är det en stor skillnad på att göra ett utfall mot en mötande hund till att norpa till sig söndagstårtan men det väsentliga är att lära sig förekomma hunden innan den når ”Skarpt läge”. Oavsett det gäller utfall, att roffa åt sig Husses efterlängtade bakverk eller att dra iväg efter en hare så handlar det än en gång om att lära sig läsa hundens signaler, detta för att kunna hejda den från att göra det vi absolut inte vill att den skall göra. I vilket läge skulle familjen Blomberg ha talat om för Fido att det inte var tillåtet att äta upp tårtan? Då han la upp hakan på bordet, i det ögonblick han satte tänderna i bakverket eller kanske då han redan ätit upp den i förhoppning att han inte äter upp följande söndagens fika? Ingendera av dem…..hade Blombergerna sagt till Fido att gå och lägga sig efter det att han travat runt soffbordet ett varv skulle de med större säkerhet fått ha tårtan ifred. Skulle de av någon anledning glömt bort att ”haffa” honom i det travande skedet fans där en till chans, nämligen i det ögonblicket där han först började nosa. Det första steget i den kedja som till slut resulterar i vinst, som i det här fallet är tårtan är i det ögonblick som hunden blir varse om tårtans existens. Det är just här som vi har en möjlighet att kunna förekomma hunden innan den som sagt når skarpt läge och upplevs okontaktbar.
 
Mycket av det jag skriver om här bygger på att kunna läsa av hunden, att lära sig bli varse om hur hunden ser ut, dvs vad den förmedlar till oss och till sin omgivning genom sitt kroppspråk. Kan man läsa sin hund  blir det så mycket enklare att se i vilken sinnesstämning den befinner sig i och resultatet blir förstås att man kan ligga steget före.
 
Jag förstår att du skulle vilja ha konkreta råd till hur du skall agera då din hund gör utfall men jag vill återigen lägga tonvikt på det faktum att det till större delen handlar om att just förekomma och ligga steget före.
 
Kika gärna på nedanstående punkter och resonera lite med dig själv kring dem och återkom gärna
så kan jag gå in lite närmare på vad för sorts insatser du skulle göra för att mötena med andra hundar skall bli mindre dramatiska.
 
Vad har ni för rutiner då ni går ut genom dörren?
Var i förhållande till dig befinner sig hunden då ni börjar promenaden?
Kan din hund gå vid din sida (Under en promenad utan störningar) utan att du behöver korta in kopplet?
Kan din hund gå vid din sida med helt slakt koppel?
Hur lång tid upplever du att det tar innan han blir kontaktbar igen?, vad gör du då?
 
Må så väl/Anna
Anna Ögren
Hundpsykolog/hundägarcoach

————————————————————————————————————————————————————————-

Hejsan! Jag har en renrasig powderpuff på 14 veckor, jag hämtade henne igår från
kenneln. Hon är registrerad i SKK.
 
Till min fråga, idag hälsade
hon på grannhunden för första gången, en renrasig flatcoated retriver. När hon
hälsade på denna stora hund skällde hon väldigt mycket och hoppade emot honom
med viftande svans men tog sedan några steg tillbaka. Grannhunden är en ettåring
och väldigt busig och hit och dit. När hon hade stått där och skällt ett tag kom
han närmre henne och då visade hon tänderna och sa ifrån litegrann.

 Jag har haft hund förut men har inte varit med om detta hos en valp. Är
det ok för en valp att säga ifrån lite om dom tycker att nån är för på eller vara
skällandes i samband med att hon visade tänderna ett tecken på rädsla?

Jag vill absolut inte ha en aggressiv hund när hon blir äldre så är
tacksam för svar!

Med vänlig hälsning, Maja

Annas svar:

Hej Maja,

Valpar kan ju för de allra flesta äldre hundar upplevas som ganska så tröttsamma . Dom nafsar med vassa tänder, klänger och hoppar. Det är heller inte  ovanligt att valpar  bjäbbar åt den äldre hunden i tryggheten från tex utrymmet mellan golvytan och soffan, det är lättare att visa sig på styva linan då man ligger ”skyddad” eller har stöd från husses/matte ( bakom eller precis framför deras ben ). Valpar provocerar på en mängd olika sätt och kan som sagt vara riktigt irriterande, ungefär på samma sätt som ett småsyskon som i tid och o tid retar det äldre syskonet, efter en stund kanske storebror säger ifrån till och med kanske nyper lillebror i armen varpå lillebror genast springer till mamma för att skvallra och söka skydd. På samma sätt agerar valpar 🙂 En del äldre hundar är dock oerhört toleranta medans andra säger ifrån med en gång.

Då jag inte var närvarande under detta hundmöte är det förstås svårt för mig att säga exakt vad som kan ha skett, det låter dock som om det kunde ha varit en sådan situation som jag inledde mitt svar till dig med.
Det framgår inte riktigt om din valp var kopplad eller om den på något vis skulle kunna ha känt sig trängd ( utsätts hunden för någon form av obehag och samtidigt sitter fast i ett snöre eller på annat vis inte har möjlighet att gå undan är det inte alls så konstigt om den agerar med skall, tandvisning eller med annat beteende som vi kan uppfatta som hotfullt ).
 
Det känns viktigare för mig att skriva lite kring vikten av att bygga en god relation snarare än att försöka analysera om din valp kommer att potentiellt sätt bli aggressiv vid vuxen ålder.  Genom att lägga en god och stabil grund ökar förstås förutsättningarna för att din valp skall utvecklas till en trygg och harmonisk hund. En god idé är också att sätta igång och miljöträna valpen vid relativt tidig ålder för att göra den bekväma inför nya platser och områden (Kanske hade din valp inte vistats utanför uppfödarens domäner och därför kände sig en smula orolig, kanske hade den inte heller träffat på en främmande hund tidigare).
 
Hunduppfostran kan liknas vid barnuppfostran i så många fall, precis som med våra barn mår våra hundar bra av att veta inom vilka ramar det ena eller det andra är tillåtet. Visheten om vilka gränser man har att rätta sig efter skapar i sig en trygghet, detta förutsätt att man på ett pedagogiskt vis fostrat sin valp.
Skulle du önska komma på valpkurs hos mig är du varmt välkommen,
lycka till/Anna
 

 

————————————————————————————————————————————————————————-

Hej!

Plötsligt har vår 6 – åriga hund börjar pissa i våra sängar. Vi tog henne nu
senast på bargärning och ”fyade” henne. Hon skämdes oerhört mycket. Hon har fått
livmodern bortopererad för två år sedan. Innan det slutade hon att sova med oss. Vi
håller nu dörren stängd, men hon visar tydligt att hon vill in.
Vad kan detta bero på och vad kan vi göra?
Hon gör inga pölar på andra ställen.

Med vänlig hälsning  Margaretha

 

 

Annas svar:

Hej Margaretha,

Det händer lite nu och då att jag får liknande frågor.

I vissa fall kan det bero på att hunden inte är helt rumsren, medan det ibland kan det vara stressrelaterat. Då det rör sig om ovanstående går det oftast att få rätsida på problemet.

 

Varför hon just väljer att kissa i sängen har jag inget konkret svar på, ibland kan det röra sig om en ”fix idé” helt enkelt. Jag är dock lite tveksam till om det skulle göra saken bättre genom att bråka på henne, Jag förmodar att din hund är helt rumsren och därför är hon säkert också medveten om det faktum att det är ”fel” att kissa inne.

 

Jag tycker att det är en god idé att fortsätta att hålla sovrumsdörren stängd, samt att ha henne under uppsikt och vara observanta. Skulle hon börja kissa på andra ställen i huset rekommenderar jag er att kontakta veterinär, då det kan röra sig om inkontinens.

 

Må så väl/Anna

————————————————————————————————————————————————————————-

Hejsan! Jo det är så att jag har två frågor, men den första är den viktigaste.

Jag har en tik som är en blandras mellan coton de tuléar och jack russell. 
Hon kan vara riktigt envis, som ex. för 3 dagar sedan. Jag och min mamma gick ut med henne. Hon gick framför mig hela tiden, och hon vill alltid välja vilken väg vi skulle ta. Har tränat lydnad och sådant, men det kanske gäller platsen? Måste hon gå vid sidan om mig eller bakom mig? 

En annan fråga, har försökt lära min hund agility. Har inte sakerna hemma (tunnel, gungbräda etc) men jag har använt hinder som hon kan hoppa över som pinne. Har du tips om hur dem lär sig fortare? Hade tänkt vara med i en tävling någon gång under 2013 eller så. (Har inte planerat något men men..)

Och om du undrar, så är jag 13, men jag är oftast duktig och kreativ när det gäller hundar 🙂

Sara

Hej Sara tack för din fråga!

Vad roligt att du verkar vara så aktiv med din hund. Agility är en träningsform som kan vara rolig för både hunden och hundägaren. Man kan precis som du skriver använda sig av enkla medel för att anlägga hinderbanor. Det finns dock mycket prisvärda agility redskap att köpa på div. internetbutiker om du skulle vilja utöka ditt sortiment.

Om du vill lära din hund att springa genom en tunnel kan du t.ex. göra så här:

Börja med en kortare tunnel, visa hunden att du har godis i handen och släng in ett par bitar i tunneln. Då hunden förstått att den skall in i tunneln för att få godis lägger du belöningen längre och längre bort ifrån öppningen. Detta för att få hunden att våga sig in ytterligare.

Successivt kommer du att märka att du kan lägga godis biten på andra sidan tunneln och hunden kommer att springa igenom den för att få belöningen.

Om din hund gillar bollar kan du göra på liknande sätt, du rullar alltså bollen genom öppningen och låter hunden springa igenom för att sedan få leka med den.

Om du har en rockring kan du lära hunden att hoppa igenom den på följande sätt:

Ställ ringen på golvet och håll i den med ena handen (Eller be en vän att hålla den).

Med hjälp av en godis lockar du hunden att gå över ringen, successivt höjer du upp ringen så att det finns ungefär en cm luft mellan golvet och ringen. Var gång hunden hoppar över lägger du in kommandot ”Hopp” eller ”Över” och belöna med en gång den landat på marken.

Allt eftersom höjer du helt enkelt ringen från marken. Var noga med belöningen och kommandot så hunden verkligen förstår VAD det är du vill lära den. Träna korta pass och med många pauser.

Ta gärna kontakt med ”Hundungdom” för mer information, kurser, tävlingar med mera

Lycka till!

Som svar på din andra fråga så tycker jag inte att det är ok för hunden att själv välja väg.

Det är du som är flockledare och du som helt enkelt leder din hund.

Genom att du är tydlig och konsekvent bidrar detta till att hunden känner sig trygg med dig som ledare. Bland det viktigaste i relationen hunden/hundföraren är just tillit.

Jag har skrivit mer om detta i ett svar till en annan läsare. Kika gärna på de övriga frågorna.

Anna

————————————————————————————–

 Hej Anna!

Vi har en Flat coated retriver som i mars fyller 3 år. Vi köpte honom som en liten ”problem hund” han var hemma på dagarna med hans bror och då hittade dem bara på bus. När vi tog över honom började vi från början att lära honom att vara hemma själv. Och då blev han jätte duktig, men nu har vi flyttat till ett hus på landet, och han är helt fast i sin matte sen vi köpte honom då. Nu har vi lämnat honom själv några gånger i nya huset och varje gång har han haft sån panik att han har lyckats öppna dörren! han har hoppat på alla dörrar och haft en sån panik. / Caroline

 

Hej Caroline,

Tack för ditt mejl!

 

Nedan följer några generella tips på hur man kan skapa bra förutsättningar för att lyckas med ensamhetsträningen.

Önskar du en mer konkret träningsplan för att komma tillrätta med ensamhetsproblemet är du varmt välkommen att kontakta mig på www.sittfido.se

Ha det fint/Anna

 

Aktivera mera

Se till att hunden har stimulerats både fysiskt och psykiskt innan den lämnas ensam.

En hund som inte får arbetsuppgifter av sin Matte/Husse tar oftast egna initiativ till att jobba.

De göromål som hunden själv tar är ibland de som vi människor upplever som destruktiva.

Ett effektivt och enkelt sätt att stimulera sin hund på är att ge den olika uppgifter att lösa under den ordinarie rastings promenaden.

Dela upp promenaden i olika stationer där du gör ett antal övningar/del moment.

Desto mer hunden får arbeta med sin hjärna desto mer stimulerad blir den, vilket i sin tur resulterar i en mer lugn och harmonisk hund.

 Exempel på aktiverings övningar kan se ut på följande sätt

Station ett: Leta godis bland löv, stockar och stenar.

Station två: Lydnads moment som sitt/stana kvar.

Station tre: Balansträning, hoppa upp på en bänk, en sten eller en trädstock.

Station fyra: Inkallnings övning.

Eftersom du har en hund av retriever typ kan du med fördel lägga in lite apporteringsträning.

Mindre utrymme, mindre stök

Då man börjar med denna träningsform kan det vara till en fördel att just låta hunden vara i ett och samma rum då den lämnas ensam.

Ju mindre utrymme hunden har desto tryggare känner den sig.

De allra flesta hundar upplever trygghet och har lättare att komma till ro då de har en bestämd plats att vistas på. Det minimerar även risken för att hunden skall ställa till med destruktiva beteenden i resten av huset.

Ta för vana att lära hunden att gå och lägga sig i tex korgen eller i hallen eller på en plats där det är tryggt och störningsfritt.

Många hundar har en vana att följa efter Husse/Matte var de än går i huset. Träna på att låta hunden ligga själv och att stanna kvar på samma ställe du då kanske går ut i köket eller till badrummet. Försöker hunden att följa efter dig ”parkerar” du helt enkelt om den och fortsätter dina ärenden runt om i huset.

 

Backa tillbaka i träningen

Bygg upp ensamhetsträningen på samma sätt som ni skulle ha gjort eller gjorde då hunden var valp.

Alternera tidsintervallerna, ibland lämnar ni hunden ensam i fem minuter, i tio minuter, i en kvart, tio minuter, fem minuter osv.

 

Gör ingen större affär då ni kommer hem

Det går oerhört fort att ”gasa” upp en hund i stress medans det tar avsevärt längre tid att dämpa den.  Även fast det kan ta emot att låta bli att hälsa på hunden det första man gör då man kommer in genom ytterdörren så försök ta för vana att inte göra just detta.

Avdramatisera hälsningsceremoni och avvakta en liten stund innan ni ropar fram hunden för att kela med den.

Ett kort ”Hej” i lågmäld ton räcker gott och väl.

Det är lätt hänt att man omgående efter det att man klivit in i hallen börjar gosa och kela med hunden, varpå den börjar stissa runt och ”gasa”.

Det är ju i all välmening som vi vill klappa och gosa med hunden det första vi gör då vi kommit hem men i realiteten så har detta en tendens att stressa.

Syftet här är att få hunden att förstå att det inte är avsevärt konstigt att Matte/Husse kommer och går, det är liksom en del av vardagen.

 

——————————————————————————

Hej!

Vi har en schapendoes som är sex år.

Hon är jättetrevlig på alla sätt men skäller mycket när det kommer folk och även på gårdsfolket. Hon är inte arg, men det är jobbigt med skällandet. Har du något tips?

MVH/Anna-Karin Sjöström

 

Hej Anna-karin,

Tack för din fråga.

Att en hund skäller lite då och då är ju helt naturligt men när det blir ett konstant gapande så skapar detta beteende genast ett irritationsmoment.

Dels är det mycket tröttsamt att lyssna på men det är också mycket stressande för hunden att i längre perioder stå eller gå omkring att skälla.

Eftersom du skriver att det är på gården som hunden skäller så tycker jag att detta låter som ett visst vakt och även vall beteende eftersom det är en Schapendoes.

Det som hunden talar om för dig, det den förmedlar genom sitt skall kan liknas med att den faktiskt säger ”Men HALLÅ Matte, det kommer ju någon hit, till VÅR tomt”.

Den larmar helt enkelt och det kan den ju förstås få göra om det går att bryta skallet, det vill säga om du får den att sluta upp med att gapa då du ber den att göra det.

I grund och botten så bygger det mycket på det ansvar som din hund upplever sig ha, eller rättare sagt det ansvar den tar.

I ett av svaren till en av ”vi med djurs läsare” beträffande en hund med rädslor så skrev jag lite smått kring ämnet ”Flockledaren”.

Det är lätt hänt att det blir en missuppfattning i hudens värld om just VEM det är som bär ansvar, vem det är som skall skydda och styra upp i flocken.

Till varje pris är det Husse/Matte som skall skydda flocken och inte hunden, i ditt fall verkar det dock som om det är hunden som upplever sig vara ”vaktmästaren”

och för den delen också ”vallmästaren”.

Visst går det att dämpa detta beteende, beroende på hundens ålder och din motivation att träna kan det ta olika lång tid.

Det jag vill understryka är att det tyvärr inte finns några snabba och enkla lösningar. För att komma i mål så krävs det tid och tålamod.

 

Att nå hunden då den befinner sig en bra bit ifrån dig är naturligtvis svårare än om den är vid din sida. Då du börjar träna så föreslår jag att du alltid ser till att du kan nå hunden då den sätter igång att skälla. Allra helst precis innan den börjar att skälla. Har hunden ett föremåls eller godis intresse kan du givetvis utnyttja detta i avsikt att avleda.

Mycket ofta då det handlar om att lära bort ett beteende så bygger detta på att förekomma hunden innan den utför det som vi inte vill att den skall göra.

Att börja bråka på hunden då den redan gjort ”tavlan” är både opedagogiskt men också tämligen overksamt.

Det är tröttsamt då hunden ihärdigt skäller och det är så lätt att man ”skäller” tillbaka i frustration, mycket lätt är det då att man i syfte att få hunden att upphöra med oljudet faktiskt manar på den att gapa desto mer!

Vill det sig riktigt illa så blir ditt ”Tyst” ett kommando som i hundens värld betyder alt annat än att vara tyst och betyder istället ”Skall”.

 

All inlärning bör ske i en lugn och störningsfri miljö, därför bör du kanske börja till att börja med träna hunden inomhus.

Nedan följer några punkter som du kan ha i åtanke då du påbörjar din träning, önskar du ytterligare hjälp med träningen är du varmt välkommen att kontakta mig för tidsbokning.

Vad gör du och din hund tillsammans?

Att aktivera sin hund leder till att relationen människa/hund stärks,, vi kan kalla det för ”team bildning” helt enkelt.

Ger man inte hunden arbete i form av mental stimulans så är det lätt hänt att det själva initierar sitt eget arbete,

oftast sysslor som vi människor inte upplever som så värst roliga.

Strukturera gärna upp era promenader så att hunden får arbeta, göm godis i en trädstam, lägg ut leksaker i skogen,

enkla lydnads övningar. Det spelar egentligen ingen roll vad ni gör för något bara ni arbetar tillsammans och har roligt samt att hunden får arbeta med huvudet!

 

Vem går före vem i kopplet?

Den individ som går längst fram i flocken får per automatik en stor ryggsäck med ansvar, ansvar att skydda flocken.

Återigen är det du som är flockledare och inte din hund!

Här har du en möjlighet att påverka din hunds inställning till dig i ett tämligen neutralt läge, arbeta med att få din hund att gå fint vid din sida under störningsfria promenader. Kan du få hunden att lyssna på dig och gå vid din sida i ett neutralt läge det vill säga i en miljö då det inte förekommer störningar så ökar chanserna avsevärt för att du skall kunna nå din hund då läget blir skarpt, det vill säga människor som rör sig ute på gården.

Förutsättningen för att du skall kunna nå din hund då han börjar gasa i det ögonblicket det kommer folk på tomten är att du även kan nå honom i kopplets längd.

 

Positiv association

Klickerträning möjliggör att kunna få hunden att byta inställning till det positiva, kring situationer och miljöer som de tidigare upplevt som negativa.

Pröva dig gärna fram med denna metod, då du börjar att klicka se till att ta ut avståndet mellan hunden och retningen för att steg för steg närma er det som upplevs stressande.

Se till att ladda med extra gott godis för att öka motivationen hos hunden.

Lycka till/Anna

 

—————————————————————————–

Hur man går tillväga för att få bort skotträdslan?

Tacksam för svar!

Med vänlig hälsning, Laila Hedestig

 

Snart är det dags för den där högtiden som många hundägare fasar för,

Valborg!

För många en fantastiskt högtidlig afton då våren äntligen välkomnas efter en lång och tung vinter, medan det för andra är en kväll av ångest och bekymmer.

Att det förekommer hundar som är rädda för skott, smällare och annat oljud är ett faktum!

Under våren 2011 inledde jag ett samarbete med Väsby Djursjukhus och bland de första frågorna som personalen ställde mig var just ”Hur kan man motverka skott rädslor hos våra hundar?”

Visst går det att motverka rädslor för oljud och allra helst att förebygga dem men resan dit kan för många individer vara lång.

Men jobbar man konsekvent så kan man, om inte helt arbeta bort rädslan för oljud i alla fall dramatiskt minimera den, så till vida att hunden ”håller ihop” under kaskaderna av fyrverkerier.

Det är svårt för mig att ge konkreta råd till just HUR ni skall bära er åt med just ER hund för att arbeta bort dessa rädslor eftersom alla hundar är individuella.

Jag kan dock ge er några generella tips och råd att arbeta med.

Tanken bakom det hela är att få hunden att förstå att oljudet/obehaget är ”startkort” till någonting roligt!

Hundar är experter på att klura ut att ett visst ord eller signal leder till något som på sikt är en belöning. Då vi skall lära våra hundar kommandot ”Sitt” lär vi hunden att varje gång den sätter ned rumpan i golvet får den en belöning. Det vill säga i hundens värld lönar det sig att utföra just detta moment eftersom det leder till något positivt.

På liknande sätt vill vi lära in ett ord, ett kommando, en signal som får hunden att förstå att ”Nu kommer det något roligt”.

Det vill säga, innan obehaget, skottet, smällaren eller vad det nu är som hunden reagerar negativt på kommer en signal som betyder ”Nu kommer något roligt”.

Man kan säga att man ”programmerar” hunden till att fokusera på det positiva och ignorera det som är negativt, det vill säga obehaget.

Att ”härda” hunden stegvis i att kunna acceptera obehagliga ljud i alla dess former är också ett sätt att jobba bort överkänslighet för oljud.

Denna träning bör som sagt ske stegvis för att på sikt kunna öka frekvensen.

Man kan lägga korv/skinkbitar i botten på en kastrull och sedan lägga ett lock på snedden över kastrullen. För att lyckas komma åt belöning tvingas hunden att peta bort locket som då skapar ett oljud då den far i golvet men för de flesta hundar överkommer/övervinner de sin rädsla för oljudet eftersom den får sin belöning.

Successivt ökar man svårighetsgraden genom att bygga än mer finurliga konstruktioner som hunden får nosa sig igenom för att få sin belöning.

Upptäcker man att hunden blev allt för skrämd vid en viss ”konstruktion” då backar man helt enkelt tillbaka och bygger en enklare modell.

Skedar, gafflar, kastrullock med mera är bra redskap du kan använda för att skapa oljud.

Har man en hund som gillar att apportera eller att kampa kan man enkelt maskera obehaget under just denna aktiveringsform eller lek.

Då hunden fokuserar på att hämta hem apporten eller har fullt upp med att ruska runt med kamptrasan så kan man introducera olika former av ljud som just den hunden upplever som obehagliga.

Syftet är helt enkelt att maskera obehaget genom leken!

Under det gångna året har jag hållit i diverse olika föredrag samt privatträningar inom detta område. Det är otroligt roligt och spännande att få engagera sig i rehabilitering av oljudsrädda hundar,

För som sagt det kan ta tid men i de allra flesta fall så går det!

Jag kommer att föreläsa i detta ämne på Väsby Djursjukhus till våren,

Se min hemsida för datum www.sittfido.se

Lycka till med träningen

—————————————————————–

Hej Anna,

Jag har en hund av rasen Landser. Han är jättefin och lydig på alla sätt, men en riktig rymmare. Han rymmer inte när vi är på promenader, men hemifrån så fort han får chansen. När han rymt färdigt kommer han hem om ingen hittat honom innan och kört hem honom.

Hur får vi honom att sluta rymma,

hälsningar Edda.

 

Hej Edda,

Tack för ditt mejl!

Jaså ni har fått en ”rymmare” ni, ja det kan hända inom de bästa av familjer.

Det man är mest orolig för är förstås att han skall bli påkörd då han är ute på sina äventyr!

Det vore lite intressant att veta VAR han går någonstans då han försvinner iväg.

Är det till samma plats? Är det till en granne som har en tik?

Det vore också bra att veta hur pass gammal hunden är för att jag skall kunna bilda mig en uppfattning om hur man skall lösa problemet.

Har ni ett staket runt tomten, en grind, hur tar sig hunden ut?

Om du kunde skriva några rader till mig med svar på ovanstående frågor så skall jag se om jag kan komma med lite tips och råd till dig.

Ha det fint/Anna

 

————————————————————

Hej, Jag har en blandras mellan schäfer och golden. Jag skulle vilja ha tips om hur man tränar in uppletande av personer.

Mvh Helena

 

Hej Helena,

Vad roligt att du har för avsikt att aktivera din hund genom att träna person sök / uppletande,

jag tror att det allra bästa är att du kontakter din lokala brukshunds klubb för att få information om kommande kurser.

Lycka till/Anna

—————————————————————————————————————————————————————————————————–

Hej Anna,
Jag har en 2 år gamal pudelhane som är ganska barnslig och vänlig av sig men vild i sin lek med andra hundar. Vår granne har precis skaffat en amstaff som är runt 15-16 veckor. Dessa båda hundar leker gärna ihop men nu de senaste gångerna har amstaffvalpen börjat rida på min pudel som inte säger ifrån. Pudeln verkar än så länge ta det som en lekinvit men jag är rädd för att om jag låter valpen fortsätta så här varje gång de träffas så kommer det en dag då de ryker ihop. Hade valpen varit min egen hade jag inte låtit honom rida på den äldre hunden. Nu är ju inte valpen min men eftersom de träffas nästan varje dag så vill jag att de lär sig att umgås på ett bra sätt. Skall jag ingripa på något sätt redan nu eller kommer pudeln lösa det själv när valpen blir äldre och det blir mer allvar i leken? Valpens ägare ingriper inte.

Då hundar rider på varandra kan detta vara av en sexuell natur eller en dominans handling. Valpar kam man se rida eller jucka på varandra men även på föremål som mjukisdjur, kuddar med mera. Det är ganska ofta som man ser valpar och unga hundar som juckar på gosedjur i flera minuter. De liksom ” fastnar” i beteendet och fortsätter att bestiga kudden eller mjukdjuret tills dess att de kommer på något annat att uträtta eller att Husse / Matte plockar bort föremålet.
Eftersom Beteendet i sig är provokativt är det heller inte ovanligt att det slutar med att hundarna ryker ihop. Vissa individer är mer toleranta och låter sig ridas på medan andra säger ifrån med en gång.
Jag tycker absolut att du skall kliva in och hjälpa din hund då den befinner sig i ett läge som är besvärligt. I det att du går in och hindrar din hund från att bli juckad på så skyddar du ju faktiskt din flockmedlem, detta i sin tur leder till att din hund känner sig trygg hos dig och det blir mer tydligt att det är du som är flockens ledare. Detta är ju givetvis också det bästa sättet att undvika slagsmål mellan hundarna i just den situationen.

Ha det fint/ Anna

————————————————————————————————————————————————————————-

Hej Anna vi har två stycken hanhundar, en pudel  Tajson på 12 år och en franskbulldogg Harry på 3 år.
Harry har vi bara varannan vecka då vi är hundvakt.
De har varit bästa kompisar från början men efter i somras har Harry fått utbrott och de bråkar. Tajson fick epelepsi i december och efter det är det betydligt värre. De kan bråka 3-4 gånger per dag och nu går Tajson omkring och är rädd.

Är vi borta så ligger de bredvid varandra i hallen och allt verkar gå bra.

När Harry kommer till oss blir båda lyckliga av att träffas och springer runt och busar.

Finns det något man kan göra?
/Classe

Hej Classe,
Du skriver att det var i somras som Harry först började att bråka med Tajson, har jag rätt i att han då var runt två år?Det är inte ovanligt att bråk uppstår i den åldern, och inte heller ovanligt om det är mellan en äldre och en yngre hund.
Då hunden är mellan 17 till 24 månader inträffar en psykisk könsmognad där man ser ett stort inflytande av manliga könshormoner.Man kan uppleva att hunden blir ganska så stökig, att den upphör att lyssna samt att den liksom verkar ha glömt bort all de grundläggande lydnads momenten som man tidigare lärt in. Man kan väll säga att det här är den sista fasen som  den unga hunden går igenom innan den blir ”vuxen” och landar. Det betyder dock inte att man skall tillåta att hunden stökar runt i tron att beteendet kommer att upphöra då hunden fyllt tre. Det jag menar är att det som sagt inte är ovanligt att dessa problem uppstår runt två års ålder.  Finns det en underliggande osäkerhet hos hunden är det oftast vid två års ålder som problemet manifesterar sig!
Som vanligt går det inte att göra en punktinsatts för att rätta till ett isolerat problem, utan det krävs en stabil grund innan man kan ”bygga klart huset”. Det finns oftast många andra små ”problem” som kan ligga till grund för det som man som hundägare upplever som ”Det enda problemet”, det som man vill söka hjälp för.
Hur ser Harrys allmänlydnad ut?Drar han i kopplet?Går han framför er då ni är ute och går?Kommer han till 100% på inkallning?Lyssnar han?Vem instigerar bråken?Vem avslutar bråken?Vad händer då ni kliver in mellan hundarna?Lyssnar han till ordet nej?
Du skriver även att de brukar leka med varandra, jag vill inte på något vis påstå att detta inte är fallet men jag vill dock understryka att det som vi människor upplever som lek inte alltid är just lek. Här är det viktigt att läsa hundarnas kroppspråk, just med tanke på ålderskillnaden mellan Harry och Tajson. Det kan mycket väl vara så att den ena hunden försöker att dominera den andra men på ett sätt som för oss människor ser ut som om de leker och lajar med varandra.
Jag kan tyvärr inte skriva hur du praktiskt skall gå tillväga för att få rätsida på problemet, det är så lätt att missuppfattningar sker.Skulle du behöva ytterligare hjälp är du varmt välkommen att ta kontakt med mig för tidsbokning, så sätter vi ihop en träningsplan.
Jag tycker dock att det primära är att se till så att Tajson inte skall gå omkring och känna sig obekväm i sitt eget hem.Kanske innebär det att hålla hundarna åtskiljda, innan det grundläggande problemet är löst.
Med allra vänligaste hälsningar,
Anna,
www.sittfido.se

Visa att du gillar oss

En kommentar

Hoppa till verktygsfältet